Paranoid and sunburnt

Tja, vad ska man säga om den här dagen?

Är ensam på postbänken på jobbet sedan Calle Sax gått på semester, det känns rätt bra för när det är så pass mycket att göra så går dagarna mycket snabbare! Nackdelen med att ha mitt jobb är att elektronikprylar liksom förlorar sitt värde i mina ögon.

Köpte nya hörlurar igår, AKG K24P. Läste i vissa recensioner att de skulle sparka Koss Portapro's vröfv så jag slog till. Tyvärr visade det sig vara ett misstag. Visst är K24P en mycket prisvärd hörlur men den kommer inte i närheten av PortaPro. Diskanten är inte sådär jättetrevlig vilket gör att man får lite känsla av kassettband och närvaron och RYMDEN man upplever med portapro saknas helt.

Blir väl att jag får gå till webhallen och köpa ett par imorgon istället. Ack så skönt det är att inte paniksakna pengar hela tiden!

Midsummer in the Baluba mansion / Mother is God in the eyes of a child

Dagens film: Silent hill

Nej nej nej NEJ! Så får man inte göra! Spelen om Silent Hill (speciellt det senaste, Silent hill: The room) är riktigt otäcka, man får en klump i halsen av obehag och rycker verkligen till av rädsla flera gånger under spelets gång.

Filmen däremot är mest pinsam. I början reagerar man mest över de enormt fula cgi-animerade monstren men när filmen under dess andra halva tar en mystisk vändning som är totalt ointressant och som mest känns som en hädelse mot spelen så blir man nästan förolämpad. En del av nöjet med spelen var att man inte förstod mycket av varför saker var som de var, det gjorde det hela ännu mer otäckt, att allt bara var så FEL.

När man nu i filmen får precis allt förklarat för sig så faller det totalt. Här är inte manuset oförklarligt på ett charmigt sätt, bara platt.

Och var hittade de ungen, badchildactors.com?

Nog om detta nu, på midsommarafton så var jag hos Baluba; jag, han, Micke och Ida tog det lugnt, käkade, spelade kubb och drack öl. Riktigt nice faktiskt!

Min iPod mår däremot inte så bra. Den uppdaterar inte de smarta spellistorna alls. Ack, denna SMÄRTA!

Attera Totus Sanctus

Irritation. Ångest. Jag kan inte förneka det längre. Kan inte ljuga för mig själv... Måste acceptera det faktum att... Att...

Att jag tycker Sudoku är roligt! Gah!

Promenad igen ikväll, lyckades hitta Asptuna fånganstalt, fastän jag inte ens letade efter den. Hur många kan stoltsera med det?

Är det inte intressant hur snabbt saker och ting kan förändras? För bara några dagar sedan var jag jätteglad över att slippa jobba på Powermill och såg fram emot att få jobba på caféet istället, idag är jag på väg till Powermill och känner mig tacksam över att jag tackade nej till caféjobbet. Nog för att människorna där är jättetrevliga och så men administrationsmässigt så är stället en katastrof. Ingen har någon aning om någonting och ändå ska cafét öppna nu i veckan. Sedan var det det där med lönen...

Jaja, det blir nog bra detta, nu väntar åtta veckor av pallsläpande och inscannande av streckkoder. Och att vara trevlig mot truckflatan som kör budlastbilen. Av någon anledning är det bara mig hon är trevlig mot. Kanske känner hon en viss samhörighet, vad vet jag? Skulle dock inte vilja vara i onåd hos henne med tanke på att hennes överarmar har samma omkrets som mina lår...

Sitter på Åsö Vuxengymnasium, förmodligen för sista gången. Känns lite sorgligt men samtidigt så skönt att slippa ta igen gymnasiestudierna, man känner sig inte direkt som världens coolaste kille när man går på Komvux. Saknar dock att plugga något enormt, konstigt att jag inte satsade lite hårdare när jag väl gick här. Ska verkligen inte klaga över betygen men ändå så är det jag läst här grundpelaren för det som skall komma till hösten. Undrar om det kommer att bli samma sak då, att jag skiter i att plugga av ren lathet? Only time will tell...

Tänk om man varje gång man loggat in på qx, suttit framför tv'n etc istället slagit upp en bok och LÄST? Var hade man varit idag då? För det är ju intressant att lära sig, konstigt nog kommer jag mig aldrig för att stänga av datorn och göra ngt vettigt.

Nu ska jag iallafall gå och hämta ut mitt betyg i Kemi B, det sista jag behöver skicka in innan min ansökan till universitetet är komplett. Sedan bär det av till bushen i Kallhäll. Wehoo!

Nanananinana.....

Sådär, ännu en mycket rask promenad på 1.5 timme. Nu ska jag fanimig gå ner i vikt. Så det så!
Idag så tackade jag nej till caféjobbet, fick reda på att jag skulle få ut strax under 8000 på en heltid, dvs 1000 kr MINDRE än att gå på a-kassa! Som tur var fanns jobbet hos Powermill kvar så jag börjar jobba där imorgon. Visserligen är det långt bort som faaaan men jag tjänar avsevärt mycket bättre och det handlar ändå bara om åtta veckor.

Annars har inte mkt hänt idag, var 28 grader i skuggan under dagen så det var sannerligen sommarväder idag! Inte undra på att jag var genomblöt av svett efter att ha kommit hem från promenaden.

Pratade lite med min ömma moder idag, det enda tråkiga med att inte bo i Bredbyn längre är att jag är så långt bort från familjen. Även om Eliza snabbt tinade upp när jag kom hem den här gången så kommer hon med all sannolikhet inte att känna igen mig när jag kommer hem nästa gång. När det nu blir.

Var ute och gick rätt mycket när jag var hemma "på byn" och det slog mig att en av anledningarna till att det är så tråkigt där är att inget är nytt! Att bo i en storstad innebär att man möts av nya synintryck, nya människor etc varje dag medan det liksom inte kan hända så mkt mer i en liten norrländsk by.

Fisted Transistor

Dagens irritationsmoment:

Människor som helt plötsligt blir enormt sportintresserade då det är OS, VM osv. Hur patetisk får man bli?

Även de som inte ser skillnad på en fotboll och en irländsk setter och aldrig ens hört uttrycket offside sitter klistrade vid tv-apparaterna runtom i landet för att "det är ju ändå Sverige som spelar". So? Skulle Sverige någon gång delta i VM i knyppling så skulle jag inte slaviskt följa utvecklingen. Får jag se fler idioter springa omkring i blågula matchtröjor så kommer jag att kräkas högljutt. Att det finns människor som har så lätt att framkalla lyckokänslor åt sig själva, att känna en sådan samhörighet när de egentligen inte har något med saken att göra! Tanken svindlar!

Nog om detta, idag har jag varit inne i stan och fikat med Robin och en kompis till honom. Det är nästan bisarrt tomt här hemma när Danne och Geeeeeeeeeer är borta, har bara katterna som sällskap och det lämnar väl en hel del att önska. De håller fortfarande på att testa mig som bara den (katterna alltså), så fort jag kommer in i vardagsrummet så sitter någon av dem alltid uppflygen på bordet och stirrar ondskefullt på mig som för att säga "jaha, titta var jag är, vad ska du göra åt saken?". Jag är definitivt inte och kommer aldrig att vara någon kattmänniska.

...and then came the storm

Sådärja, nu har jag skaffat mig en blog även fast jag alltid har undrat hur folk orkar skriva dem, för att inte tala om hur folk orkar LÄSA dem.

Har efter fem dagar i Bredbyn precis kommit hem, resan blev väl inte sådär jättelyckad som man skulle kunnat önska. Händelseförloppet:

Anländer på Gideå flygplats och säger till min syster som skjutsat dit mig (flygplatsen ligger ca 6 mil från Bredbyn) att hon inte behöver följa med in utan att hon kan åka hem direkt. När jag kommer in på flygplatsen visar det sig att planet pga ett tekniskt fel är en timme försenat. Kommer ombord på planet och känner direkt en mystisk lukt, det är kvavt och varmt som f-n. När piloten sedan meddelar planerad färdtid, väder i Stockholm etc så är han även vänlig nog att meddela att "lukten i kabinen beror på att vi hade en liten olycka med en hund alldeles innan landning, allt är borttaget men lukten finns kvar. Så nu vet ni det." Bara vetskapen om detta gjorde situationen rätt mycket värre.

I övrigt går flygresan bra, kommer till Arlanda och går ner för att hämta ut min väska. När jag kommer ner till ankomsthallen för att hämta min väska, går dock först och köper biljetten till Arlanda Express för att slippa stressa med det senare. När min väska kommer på bandet så ser jag att den SLITITS sönder på två ställen! Som tur var hade inget ramlat ut men väskan är bara att kassera.

Åker rulltrapporna ner för att ta snabbtåget in till Stockholm och möts av en öde perrong. På tavlorna står "All trafik avbruten pga olycka!!!". Jag går upp igen och pratar med folket på Arlanda express, får veta att det inte finns något sätt att få tillbaka pengarna utom att skicka in biljetten till deras huvudkontor i Stockholm. Får istället punga ut med en hundring till för att ta flygbussen in till stan. I den stinkande, varma bussen finner jag mig omringad av en urskånsk familj på semester, deras dotter pratar oavbrutet hela vägen in till Stockholm och sparkar på mitt säte under hela färden.

När jag väl kom hem var jag väl på ett mindre bra humör. Det gick snabbt över dock för det känns verkligen skönt att vara hemma igen.