Duloxetin withdrawal story

Så, en vecka har gått sedan jag tog min sista kapsel cymbalta.

FY FAN, säger jag bara. Nog för att man visste att man kunde få utsättningssymptom men detta är helt sjukt. Några exempel:

• Yrsel - har fått "blixtar" i huvudet, dvs hela världen gungar till samtidigt, samma sak händer med hörsel, syn och känsel. Har läst i forum att detta är rätt vanligt, står dock inget om det i t ex FASS.
• Muskelkramper
• "Restless legs"
• Tandvärk i tandrötterna
• Mår verkligen piss, inget känns som om det betyder något och jag har extremt svårt att förmå mig att plugga. Samtidigt verkar jag ha svårare för att lära mig.
• Blir helt "hyper" på natten trots att jag inte intar några som helst mängder koffein längre.
• Magknip
• Overklighetskänslor
• Känner mig allmänt svag och trött hela tiden
• AGGRESSIV. Detta är förmodligen bland det värsta, är så jävla arg hela tiden. Det är helt otroligt, jag har aldrig i mitt liv slagit en annan människa men nu är jag helt säker på att jag skulle kunna göra det om någon provocerar mig.
• Onormalt hungrig trots att jag inte ens tränat på ett tag.
• Blir under perioder extremt lättrörd, får tårar i ögonen och lust att gråta av bra låtar, tankar på min familj och vänner etc etc.
• Är rent allmänt väldigt känslomässigt instabil, det slår om väldigt ofta och plötsligt.
• Drömmer mardrömmar hela natten, vaknar väldigt ofta och har nästan panik, har t om haft hallucinationer när jag vaknat.
• Kan känna mig helt desorienterad.
• Har huvudvärk nästan jämt.

Och så vidare. Allt detta har kommit nu under de veckor jag har trappat ner dosen, jag känner mig som en helt annan människa. Hoppas verkligen att det blir bättre snart för detta är helt sanslöst, det sliter på mig som fan.

Nu har jag gjort mitt bästa för att plugga ikväll och det har väl funkat rätt hyfsat faktiskt! :) Har gått omkring och pratat för mig själv här hemma för att lära mig, känns helt sjukt...

10 kg halalköttbullar

Tåget på väg till centralen. Klockan är halv åtta och en extremt ful man sätter sig mittemot mig i vagnen. Varför är det så att bara för att man är extremt ful så måste man ha extremt äckligt, stripigt och smutsigt hår också? Självklart hade han den obligatoriska säckiga och slitna bruna skinnjackan på sig och luktade svett och död hud.

Han sätter sig och börjar läsa en bok och jag gör mitt bästa för att titta ut genom fönster och inte titta på fanskapet. När min blick sedan råkar svepa tillbaka mot honom så fastnar min blick på det fasansfulla. En droppe snor har uppenbarat sig under hans näsa och har lååångsamt börjat leta sig neråt över överläppen. Även fast jag ville sluta stirra på detta fasansfulla så kunde jag inte slita blicken från det, jag var som hypnotiserad. När ännu en droppe uppenbarat sig så lyckas jag titta bort, ut genom fönstret. Efter ett tag tittar jag tillbaka och då är dropparna borta, var de tog vägen vill jag inte ens tänka på.



Idag har jag varit duktig och pluggat elektrofila aromatiska substitutioner. Hoppas det håller i sig, jag har köpt facitboken nu och eftersom Baldur till slut lyckades övertala mig att låta honom investera i det (i MIG!) så känns det mer motiverande att plugga. Imorgon är det laborationsdags igen och självklart får jag det ämne som knappt passar in under EAS utan lite mer avancerat som vi inte ens ska läsa. Piss.

Angst und Kartoffel

Hur ska jag få motivation till att sätta mig ner och bara PLUGGA? De senaste gångerna jag verkligen har suttit ett par timmar har det känts jätteintressant och jag har varit jättenöjd med mig själv efteråt. Varför ska det då vara så svårt att bara göra det istället för att sitta framför datorn? Jag vet ju själv hur kul det skulle kännas att sumpa en utbildning för att man satt och glodde på Angel istället för att plugga men vad gör jag?

Man vet för övrigt att man pluggat en massa kemi när man ser en syremolekyl med ett fritt elektronpar istället för ett ö...

SSRI, ett gissel för folket

Nu har det äntligen blivit dags att trappa ner den jävla cymbaltan för gott. Och nog har jag märkt av avvänjningssymptom. Herregud, vad är det jag stoppat i mig under alla dessa år??

I fredags försvann alla mina känslor, jag blev en total ice queen och kunde inte heller förmå mig att tänka på vissa saker även om jag försökte, det "studsade tillbaka" på något sätt.

På lördagen och merparten av söndagen var jag på ett jättebra humör och allmänt lycklig men nu på kvällen kom det riktiga helvetet. Blev helt plötsligt så jävla ARG, sedan pajade magen på några sekunder och jag fick springa på toaletten. Jag blev yr, trodde jag skulle kräkas, blev jättetrött, fick muskelryckningar(!) osv. Baldur blev jätteorolig men på ett sätt tycker jag att detta var bra, kommer få mig att vara ännu mindre sugen att prova på SSRI-läkemedel i framtiden.

Jag har haft tre förhållanden innan jag blev ihop med Baldur och under samtliga har jag käkat någon form av "upplyftande" läkemedel. Känns väldigt dumt såhär i efterhand, speciellt med tanke på vad de kan göra med en.

Iallafall är jag LYCKLIG för tillfället. Vet inte ens om det inträffat förut.