Skolstart!

Jaha, så var det dags igen... Imorgon 08.30 ska jag befinna mig på Karolinska institutet för inskrivning på kursen Immunology and Infection Biology. Detta innebär starten på termin fem av åtta och jag är fortfarande osäker på om jag går rätt program. Nu är det i och för sig för sent att ändra sig, men ändå. Tänk, när vi var på introduktionskollot var jag helt imponerad av de faddrar som gick termin fem och nu är jag här själv, det har gått så snabbt!

Har i skrivande stund varit förkyld i en månad. En jävla månad med snörvlande, precis när jag trodde det var över så fick jag feber igen. Det är verkligen helt bisarrt, undrar om jag har världens sämsta immunförsvar? Ironiskt egentligen med tanke på vad jag börjar plugga imorgon...

I TV-soffan

Kvinnlig programledare i gameshow: "Det är alltså ett pojknamn vi söker, det består av fyra bokstäver och innehåller bokstäverna I och E."

Baldur, uppspelt: Johan!

Duktig ponke och kicka!

Visst är det tur att det finns Facebookklubbar i stil med RIKTIGA MÄN VÅLDTAR INTE! (REAL MEN DON'T RAPE)?

Jag menar, om tillräckligt många går med i klubben så kommer till slut bara våldtäktsmännen att INTE vara med och då är det ju bara att spåra och kastrera dem?

Blir så jävla trött på duktighetskomplexet som sprider sig som ett gift i folkhemmen, man måste hela tiden visa vilken otroligt duktig, hederlig och sympatisk människa man är.

Gruppen "Kvinnofrid" kraxar olycksbådande:

"De som går med i den här gruppen erkänner och uppmärksammar att det finns ett angeläget problem i vårt samhälle."

Jaha. Fan vad synd att jag inte är med då, det måste göra mig till en fruktansvärt dålig människa? Kanske till och med skulle klassas som psykopat? Jag finns ju inte med i den heliga cirkel av enastående människor som slagit handen i bordet, rutit "Nej nu får det fan vara nog!" och sedan med en fast musklickning tryckt på "join this group" för att sedan självbelåtet sjunka ner i soffan i vetskap om att ha gjort världen lite, lite bättre.

En applåd till alla er starka människor, det är såna som ni som bygger upp trygga samhällen! Halleluja!

Lärarkärlek

Jag läser, som ni kanske vet, musikteori på distans. Det är kul men ack så frustrerande ibland, speciellt när man inte har någon att fråga.

Man kan skicka frågor till läraren via hemsidan om man nu mot förmodan kört fast. Jag har inte använt mig så mkt av det utan varit envis och försökt tills jag har hittat lösningar men nu körde jag helt fast i och med att jag kom in på Schenkeranalys. Det har gått som en röd tråd både genom den första kursen och denna att det är mycket svårare övnings- och inlämningsuppgifter än vad som tagits upp i lektionerna och detta kan vara mycket frustrerande ibland, speciellt eftersom jag inte lärt mig någonting om det som beskrevs i facit till övningarna. Jag fick veta att material skulle kopieras upp och skickas upp nu i början av terminen (men hallå, hur 2004 är inte det?) och eftersom jag började mycket tidigare än alla andra så får jag snällt vänta.

Jag skickade iallafall en fråga till läraren om en specifik sak jag undrade över och fick till svar:

"Titta i facit så klarnar det nog. I annat fall kanske du kan förtydliga problemet?"

Tänka sig, att jag trots min högskolekompetens uppenbarligen väntas vara så dum att jag inte tittat i facit!

Jag skickade tillbaka en utförlig beskrivning av mitt problem, samt några frågor om lite annat som var helt oklart.

Nu idag fick jag svaret:

"Hej! Titta i facit så blir det nog begripligt!"

Sedan blev allt lite dimmigt, jag kan ha bitit sönder tungan i ett spasmanfall eller skrikit gutturala saker åt väggarna, jag vet inte.

T-Pain - Can't Believe It (Feat. Lil Wayne)

Ehm. Jag vet inte ens var jag ska börja med den här. Det är bara så töntigt och illa och total överanvänding av autotune att det gör ont i ögon, öron och själ. Se och njut!

Dragonforce

Dragonforce nya skiva heter Ultra Beatdown (bara det) och har nog ett av årets fulaste skivomslag. Det ser ut som något som airbrushats på en långtradare 1998 och sedan beundrats av hänfört uppspärrade ögon ovanför putande snusläppar. Det ser ut som något som en inbiten Counterstrikegamer skulle få halvstånd av 2001.

Skivan i sig låter som Dragonforce precis alltid gör, det är gitarronani så det nästan skriker om det, löjligt snabba riff, smattrande baskaggar och ljud som från ett 8-bitars Nintendo. Orden "forever" och "far away" återkommer även i princip i varenda låt. Dragonforce spelar vad jag brukar kalla landsortsmetal (till skillnad från datornördsmetal, se Blind Guardian), det är precis vad man skulle kunna få höra ute på landet när en tillpimpad Volvo 240 med baslåda för 20000 och vinge därbak flyger förbi.

När jag först snabbt lyssnade igenom skivan så fnös jag och tänkte att den var en blek kopia av förra skivan Inhuman Rampage som kom 2006 och som enligt mig är en snuskigt bra skiva. Ni läste rätt, jag kallar det landsortsmetal och hånar det men ändå faller jag för det. Och står för det. Möjligtvis med en gnutta skamrodnad på kinderna.

Iallafall, när jag sedan lyssnat igenom låtarna några gånger så händer det där som alltid händer mig med vissa band, jag börjar känna att fan, det där ackordbytet var riktigt snyggt, eller bara att intervallet mellan två toner i sången slår an en sträng hos mig. Det var precis samma sak med Inhuman Rampage, precis samma sak med alla Sonata Arcticas skivor och jag misstänker att det kommer att bli samma sak med den här.

Något som även tilltalar mig är att uppbyggnaden av låtarna aldrig är vers, brygga, refräng, vers, brygga, refräng, slut. Det är snarare så att man ibland känner att det kommer en ny refräng efter refrängen. När jag nu läser igenom detta undrar jag för mig själv om det är så att jag försöker ursäkta mig själv? Jag menar, jag är ju trots allt landsortsmänniska från början, varför skulle det vara så pinsamt att gilla landsortsmetal?

Mamma Microsoft

Recept på hur Microsoft tydligen försöker få en att bli riktigt, riktigt irriterad:

"Your updates have been installed. Would you like to restart your computer now?"

Man kan då välja att klicka på Restart now eller Restart later.

Efter att ha klickat på Restart later så tar det fem minuter: "Would you like to restart your computer now?"

Upprepa 132 gånger, eller tills du tappar behärskningen och slår sönder datorskärmen med tangentbordet.

Det som verkligen stör mig är att någon verkligen skrivit in koden för att denna ruta ska komma upp ett oändligt antal gånger trots att man valt att man vill starta om när fan man nu själv vill. Varför, Microsoft, VARFÖR?

Barceloooooona!

Nu är vi hemma igen efter åtta dagar i Barcelona! Det har varit runt 35 grader och strålande sol hela tiden, sedan kom vi hit till Stockholm iförda shorts och t-shirt. Det spöregnade, var 12 grader och blåste. Lycka.

Så, nu ska jag berätta om.... Ja, i princip allt jag reflekterat över under de senaste åtta dagarna:

Musiken:

I Barcelona spelas 90-talsmusik samt musik från tidigt 2000-tal flitigt. Det är mycket pop, hitlistesoul och eurotechno. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det bara är omodernt eller så omodernt att det blir retro och hippt men jag gillade det skarpt i vilket fall!

Tunnelbanan:

Som med så mycket annat i Barcelona så är tunnelbanan härligt exotisk för oss stela, ordnade nordbor. Ska man byta tåg på en station så kan man få gå 500 meter genom trånga tunnlar och trappor för att komma till nästa plattform. Tunnelbanenätet är inte heller lika logiskt ordnat som till exempel i Stockholm, där allt utgår från en centralstation.


Men vad gör väl det när man har så bra tåg? För en Stockholmsbo så är det fantastiskt att återstående tid tills tåget anländer anges i sekunder och inte i minuter. Visst, det funkar väl kanske sådär men det är ambitiöst så det förslår. När sedan tåget kommer är det som en välsignelse att få kliva på, AC'n i tåget går alltid på högvarv så det är som att kliva från en bastu till ett kylskåp och av någon anledning så luktar det alltid fräscht trots alla svettiga människor som går på. Ett annat plus som jag märkte nu efter att ha åkt tunnelbanan en lördagsnatt här i Stockholm är att folk är så mycket mer sansade på något sätt. Tror det har mycket med att folk i andra länder inte HÄLLER i sig sprit som man gör här i Sverige men man såg inga spyor i tunnelbanan på nätterna, inga uthällda vinboxar och folk var inte lika... störiga. Mycket bra tycker jag!

Språket:

Om man skulle jämföra ett folks språkkunnighet med en affärsskedja skulle Barcelonaborna vara Lidl. Eller inte ens det, de skulle vara en hemlös som säljer askfat gjorda av ölburkar. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det fanns en europeisk stad där folk pratade så dålig engelska. Nej, de pratar inte ens dålig engelska, de flesta vägrar att överhuvudtaget befatta sig med språket. Vilket kan tyckas konstigt eftersom många affärsidkares inkomst primärt kommer från turister.

Följande scenario utspelade sig några gånger under vistelsen, en person kommer fram:

*svada på spanska eller katalanska* ?

Jag: No hablo español.

Ah. *svada*! *svada*?

Jag: No hablo español. English?

*suck* *svada*? *svada*! *svada*? *ivrigt fäktande med händerna*

Jag: No. Hablo. Español. *går därifrån*

Bemötande:

Om man går in i en affär så får man förbereda sig på att man inte finns. Man är ett spöke, man syns inte. Man går omkring och plockar nervöst på varor och tittar sedan förvånat på butikspersonalen som irriterat rättar till den där väskan som man råkat flytta en halv centimeter åt sidan. Vill man sedan köpa någonting så får man även vara beredd på att få en suck och en ögonrullning för att man understår sig att ta upp personens tid när denne kunnat stå och se pretentiös ut i godan ro. Tydligen är expediterna i Barcelona beryktade för att vara otrevliga, iallafall enligt en bartender vi pratade med. Som ursprungligen är från Sevilla. Nu när jag tänker närmare på det så var nog ingen av de människor vi pratade med från Barcelona, det var en mexikanare, en kanadensare, en från Bilbao etc. I vilket fall ska ingen komma och säga att svenskarna är reserverade, i jämförelse är vi som clowner på speed.

Vad som även är intressant är att det i en klädaffär på trettio kvadrat lätt kan befinna sig tre expediter samtidigt. Vilket kan förklara de minutiöst ihopvikta kläderna. Varifrån kommer inkomsterna? Tre gånger så mycket personal behöver och skrämmer därmed iväg tre gånger så mycket kunder.

Nej, nu har jag ju som ni säkert vet en tendens att överdriva en smula. Bara lite. Vi träffade några expediter som var riktigt trevliga också. Och jag skriver inte det bara för att inte verka som en gammal gnällkärring. Icke sa Nicke.

Ändå så kändes detta med språket och expediterna inte som ett så stort problem när man hade varit där i några dagar, man fick liksom lära sig att ta kontakt själv och genom gestikulerande och pekande förklara vad man ville. No problemo. Det kändes till och med lite befriande att inte ha en massa försäljare och inkastare efter sig hela tiden!

På vårt hotell kunde man specifikt be om att inte bli molesterad, vilket jag anser vara mycket föredömligt!

Stranden:

Innan vi åkte så hörde jag från flera håll att stranden (eller snarare stränderna, det är en rätt lång sträcka) inne i Barcelona skulle vara sådär och att det var bättre att åka iväg en timme med pendeltåg för att hänga vid någon annan strand. Jag förstår inte var denna kritik kommer från, har absolut inga klagomål där, det finns barer, parasolluthyrning, solstolar etc och var inte alls särskilt smutsigt, renhållningsarbetare arbetade konstant med att städa upp fimpar och vattnet verkade rent och klart.

Det mest uppseendeväckande var thailändskorna som erbjöd sina tjänster:

"ThaimassAAAA-HE! ThaimassAAA-HE!" Utan möjlighet till en happy ending såklart.


Ska man sammanfatta semestern så är jag nöjd. Mycket nöjd, till och med. Efter att ha vistats några dagar i regniga kalla Sverige så längtar jag tillbaka.