Barceloooooona!

Nu är vi hemma igen efter åtta dagar i Barcelona! Det har varit runt 35 grader och strålande sol hela tiden, sedan kom vi hit till Stockholm iförda shorts och t-shirt. Det spöregnade, var 12 grader och blåste. Lycka.

Så, nu ska jag berätta om.... Ja, i princip allt jag reflekterat över under de senaste åtta dagarna:

Musiken:

I Barcelona spelas 90-talsmusik samt musik från tidigt 2000-tal flitigt. Det är mycket pop, hitlistesoul och eurotechno. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det bara är omodernt eller så omodernt att det blir retro och hippt men jag gillade det skarpt i vilket fall!

Tunnelbanan:

Som med så mycket annat i Barcelona så är tunnelbanan härligt exotisk för oss stela, ordnade nordbor. Ska man byta tåg på en station så kan man få gå 500 meter genom trånga tunnlar och trappor för att komma till nästa plattform. Tunnelbanenätet är inte heller lika logiskt ordnat som till exempel i Stockholm, där allt utgår från en centralstation.


Men vad gör väl det när man har så bra tåg? För en Stockholmsbo så är det fantastiskt att återstående tid tills tåget anländer anges i sekunder och inte i minuter. Visst, det funkar väl kanske sådär men det är ambitiöst så det förslår. När sedan tåget kommer är det som en välsignelse att få kliva på, AC'n i tåget går alltid på högvarv så det är som att kliva från en bastu till ett kylskåp och av någon anledning så luktar det alltid fräscht trots alla svettiga människor som går på. Ett annat plus som jag märkte nu efter att ha åkt tunnelbanan en lördagsnatt här i Stockholm är att folk är så mycket mer sansade på något sätt. Tror det har mycket med att folk i andra länder inte HÄLLER i sig sprit som man gör här i Sverige men man såg inga spyor i tunnelbanan på nätterna, inga uthällda vinboxar och folk var inte lika... störiga. Mycket bra tycker jag!

Språket:

Om man skulle jämföra ett folks språkkunnighet med en affärsskedja skulle Barcelonaborna vara Lidl. Eller inte ens det, de skulle vara en hemlös som säljer askfat gjorda av ölburkar. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det fanns en europeisk stad där folk pratade så dålig engelska. Nej, de pratar inte ens dålig engelska, de flesta vägrar att överhuvudtaget befatta sig med språket. Vilket kan tyckas konstigt eftersom många affärsidkares inkomst primärt kommer från turister.

Följande scenario utspelade sig några gånger under vistelsen, en person kommer fram:

*svada på spanska eller katalanska* ?

Jag: No hablo español.

Ah. *svada*! *svada*?

Jag: No hablo español. English?

*suck* *svada*? *svada*! *svada*? *ivrigt fäktande med händerna*

Jag: No. Hablo. Español. *går därifrån*

Bemötande:

Om man går in i en affär så får man förbereda sig på att man inte finns. Man är ett spöke, man syns inte. Man går omkring och plockar nervöst på varor och tittar sedan förvånat på butikspersonalen som irriterat rättar till den där väskan som man råkat flytta en halv centimeter åt sidan. Vill man sedan köpa någonting så får man även vara beredd på att få en suck och en ögonrullning för att man understår sig att ta upp personens tid när denne kunnat stå och se pretentiös ut i godan ro. Tydligen är expediterna i Barcelona beryktade för att vara otrevliga, iallafall enligt en bartender vi pratade med. Som ursprungligen är från Sevilla. Nu när jag tänker närmare på det så var nog ingen av de människor vi pratade med från Barcelona, det var en mexikanare, en kanadensare, en från Bilbao etc. I vilket fall ska ingen komma och säga att svenskarna är reserverade, i jämförelse är vi som clowner på speed.

Vad som även är intressant är att det i en klädaffär på trettio kvadrat lätt kan befinna sig tre expediter samtidigt. Vilket kan förklara de minutiöst ihopvikta kläderna. Varifrån kommer inkomsterna? Tre gånger så mycket personal behöver och skrämmer därmed iväg tre gånger så mycket kunder.

Nej, nu har jag ju som ni säkert vet en tendens att överdriva en smula. Bara lite. Vi träffade några expediter som var riktigt trevliga också. Och jag skriver inte det bara för att inte verka som en gammal gnällkärring. Icke sa Nicke.

Ändå så kändes detta med språket och expediterna inte som ett så stort problem när man hade varit där i några dagar, man fick liksom lära sig att ta kontakt själv och genom gestikulerande och pekande förklara vad man ville. No problemo. Det kändes till och med lite befriande att inte ha en massa försäljare och inkastare efter sig hela tiden!

På vårt hotell kunde man specifikt be om att inte bli molesterad, vilket jag anser vara mycket föredömligt!

Stranden:

Innan vi åkte så hörde jag från flera håll att stranden (eller snarare stränderna, det är en rätt lång sträcka) inne i Barcelona skulle vara sådär och att det var bättre att åka iväg en timme med pendeltåg för att hänga vid någon annan strand. Jag förstår inte var denna kritik kommer från, har absolut inga klagomål där, det finns barer, parasolluthyrning, solstolar etc och var inte alls särskilt smutsigt, renhållningsarbetare arbetade konstant med att städa upp fimpar och vattnet verkade rent och klart.

Det mest uppseendeväckande var thailändskorna som erbjöd sina tjänster:

"ThaimassAAAA-HE! ThaimassAAA-HE!" Utan möjlighet till en happy ending såklart.


Ska man sammanfatta semestern så är jag nöjd. Mycket nöjd, till och med. Efter att ha vistats några dagar i regniga kalla Sverige så längtar jag tillbaka.