Bokstavskex och ångest

Definitionen av ensamhet är tentaplugg. Fy fan säger jag bara. Niohundra sidor med fackspråk om neurovetenskap. Ett litet smakprov:

Unlike the thalamic nuclei that receive peripheral sensory information and project to primary sensory cortices, the input to these association cortex-projecting nuclei comes from other regions of the cortex. In consequence, the signals coming into the association cortices via the thalamus reflect sensory and motor information that has already been processed in the primary sensory and motor areas of the cerebral cortex, and is being fed back to the association regions. The primary sensory cortices, in contrast, receive thalamic information that is more directly related to peripheral sense organs. Similarly, much of the thalamic input to primary motor cortex is derived from the thalamic nuclei related to the basal ganglia and cerebellum rather than to other cortical regions.

Och så fortsätter det i princip hela tiden. När det inte kommer in på neurotransmittorer och intracellulära grejor, då blir det en massa förkortningar istället. Inte undra på att man är konstig.

Har för närvarande en extrem skolångest. Känns som om biomedicinprogrammet bara är ett stort skämt och att jag aldrig kommer att hitta det jag vill jobba med. Eller doktorera i.

För att muntra upp mig köpte jag iallafall bokstavskex!

Jag vet, jag vet, jag är barnslig men jag kom på två jätteroliga lekar man kan roa sig med! Den första är väl den mest uppenbara, man försöker få till så obscena ord som möjligt.

Den andra roade jag mig med när jag satt och pluggade, jag tog upp en bokstav i taget och försökte komma på ett snuskigt ord som började på den bokstaven. Sedan åt jag upp den och fnissade för mig själv. Ensam, i den stora, tomma lägenheten. Gud så patetisk jag är.

Compartment i vardagen

Idag var jag hos farbror handkirurg. När jag kom upp till receptionen fick jag först stå i kö i en kvart eftersom det kryllade av tanter (ni vet, såna som man bara SER på dem att de långsamt ruttnar inifrån) som "inte har bokat tid, men mitt finger har blivit såhär konstigt nu igen!". När jag sedan kom fram så lämnade jag fram mitt körkort och så, sköterskan sade då att allt var klart men att jag behövde lämna min patientbricka. PATIENTBRICKA. Smaka på ordet.

Detta vidriga påfund, denna ålderdomliga kvarleva som förmodligen enbart lever kvar för att sticka i ögonen på stackare som mig. Sköterskan menade på allvar att jag skulle gå ner till informationsdisken, skaffa en ny PATIENTBRICKA för att sedan komma tillbaka upp till receptionen och visa upp denna innan jag skulle få träffa läkaren. Märk väl att remissen från min husläkare säkerligen överfördes elektroniskt, säkerligen också samtliga recept från alla läkare med självrespekt numera men ändå måste man ha en magisk plastbit med sig med sitt namn och adress inpräntat om man ska få träffa sin läkare. VAD I HELVETE?!

Jag gick surmulet ner och fick min nya, skinande PATIENTBRICKA för att sedan återigen gå upp och ställa mig i kö i ytterligare tio minuter innan jag slutligen fick lämna över min PATIENTBRICKA till sköterskan. Hon behöll den under besöket, jag vet inte vad hon gjorde med den men jag misstänker att den sög ut en del av min själ och att hon sedan med blottade huggtänder och ett skälmskt leende lystet sög i sig den i något mörkt hörn. Det är vad jag tror.

Tydligen så använder de också fortfarande PATIENTBRICKOR till att sätta patienters namn på själva journalen med en sån mackapär som de använde när de tog betalt med kreditkort förr i världen när folk sprayade upp sina snedluggar och visste vem Lydia Capolicchio var.


Skåda den jävla blicken. Är det en människa ni skulle vilja möta i en gränd en mörk natt? Jag är övertygad om att det är ett ansikte som tillhör en själsutsugande sköterska. Före detta tv-kändis eller inte.

Iallafall, läkaren kom iallafall fram till att jag överhuvudtaget aldrig haft några nervskador och att det var totalt onödigt att operera mig tre gånger. Jag fick dock ut något roligt av det; min högra axel har jätteskum "omkopplad" känsel och så blir den lustigt röd när jag blir varm. Plus alla jättecoola ärr jag samlat på mig! Möjligtvis har jag för trånga (tihi) muskelhinnor i underarmarna vilket leder till syrebrist när musklerna arbetar. Återstår att se om det blir någon mer operation, ska göra ett arbetstest nu den 26:e med en hel drös arbetsterapeuter. Är tveksam till om jag vill operera mig igen. Fast å andra sidan, lite mer ärr skadar ju aldrig.

Endemol?

Endemol är världens näst största TV-produktionsbolag.

Är det bara jag som märker något bisarrt med namnet?? Endemol? End 'em all?

Rashal

Idag var jag på gymet, för som sagt ska jag bli perfekt och därmed älskbar.

Något slog mig (för det gör ju oftast det): Vad är det egentligen med folk som pustar och stönar när de duschar? Är det fysiskt utmanande att stå under en varm stråle vatten? Jag får sån lust att ge dem en direkt backhand i ansiktet, och sedan väsa "NEJ" med ett varnande pekfinger darrandes framför deras anleten.

Dugga 3 gick jättebra så jag hade som vanligt inget att oroa mig för. Nu ska jag slappa ikväll och kolla på House M.D. För det gör jag ju aldrig annars.

För er som råkar läsa detta och inte bor i en storstad; här kommer lite elementära kunskaper om universums lagar:

När man kliver på bussen och ska visa sitt kort så kommer personen närmast framför en ALLTID att ha en remsa som ska stämplas.

Hur fullpackad en buss än är så får det alltid, ALLTID plats en barnvagn bara man trycker på lite och stirrar anklagande ("Hallå, tänk dig själv att pressa ut en trekilos julskinka ur klykan! Det gjorde ONT och jag kan fortfarande inte gå ordentligt. Seså, invertera din materia nu, jag ska med!")

Grötröv

Usch, jag är så dålig på att skriva i min blog nuförtiden. Kanske beror det på att det förmodligen enbart är Raq som läser den, vad vet jag? Å andra sidan var väl inte meningen at jag skulle ha en blog för att andra skulle läsa den, det var mer för att jag ville spara på mina neurotiska små funderingar så att jag ska kunna titta tillbaka på dem senare och småle åt mig själv.

Som det här lilla ångestinlägget till exempel. För det första; herregud så längesedan det var! För det andra; que? Etoxidjoner och Claisenkondensationer, har inte det minsta lilla minne vare sig av att ha läst om såna eller att ens ha skrivit inlägget i blogen.

Imorgon har jag muntlig dugga 3 i neurovetenskap. Självklart har jag ångest över den trots att jag precis smålog åt att jag hade sån ångest över tentan i organisk kemi. Det blir liksom lite värre av att det är MUNTLIGT och att man blir utfrågad inför andra människor. Efter varje dugga känns det dock jättebra och man känner att man faktiskt lärt sig något. Jaja, det ska nog gå bra det också.

Det är fortfarande lite tomt här i lägenheten och det ekar på sina ställen men det har iallafall börjat lukta hemma. Det är det jag tycker är bland det viktigaste när man flyttat till ett nytt ställe, det ska liksom inte lukta nya ikeamöbler som det gjort här nu i snart en månad.

Nu måste jag däremot verkligen gå och lägga mig så att jag orkar upp och träna imorgon innan duggan. That's right, jag ska bli smal och vacker så att alla gillar mig.