Stockholm syndrome!

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

The Daily Show With Jon Stewart	M - Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show Full Episodes Economic Crisis Political Humor

Revenge of the Clas Ohlson woman

Idag var jag ner till stan enbart för att lämna tillbaka en yogamatta jag köpt på Clas Ohlson (av alla ställen). Anledningen var att ytan på den var hal, vilket direkt motverkar syftet att ha någon matta. När jag kommer fram till återköpsdisken så står det två kvinnor där, en ung som såg glad ut och en medelålders som hade mungiporna hängandes nere vid marken och på tok för mycket smink för någons ålder. Ni vet, en sådan som man bara kan läsa från långt håll; jobbat på tok för länge på ett skitjobb medan hon sett unga snärtor som den hon jobbar med bara rusa uppåt i hierarkin, inget hopp, inget människovärde. Då är det inte så konstigt att man sätter upp en sköld i form av pubertal mundering och överlägsen attityd.  Ni som någon gång lämnat tillbaka en vara förstår säkert vilken av dem jag gick fram till.

Förklarade att jag ville lämna tillbaka mattan eftersom man i princip halkade av den. Direkt jag började förklara för den unga tjejen så såg jag hur något tändes i den andras ögon och hon gled rätt snabbt fram till oss. 

"Jaha (tänk er nu den drygaste stämma ni kan tänka er med den mest nasala solnadialekten possible), vad konstigt att det blev så, vi har sålt MASSOR av den här mattan och det är ingen som klagat förut........................................." 

En pinsam tystnad uppstår när hon märker att jag inte nappar på hennes bete. 

"Ska jag ta det här som reklamation eller retur?" frågar den unga tjejen vildvittran. 

"Nej, vi får ju ta det här som en REKLAMATION, vi har ju inte någon ORIGINALFÖRPACKNING kvar....." *menande blick mot mig* 

Jag säger fortfarande ingenting till henne. 

"Vill du ha tillbaka din kasse?" frågar hon mig då och börjar vika ihop den plastkasse jag hade med mig mattan i. 

"Nej tack, det är bra, jag har på tok för många plastkassar hemma som det är." 

"Jahaa. Men om du har för många hemma så kanske det är läge att ta med dig en kasse när du handlar, tycker du inte det?" 

"Kanske det", svarar jag och tar emot pengarna från den unga tjejen, varpå jag tackar för mig och går därifrån. 

Det var lite sorgligt faktiskt, tänk att bli så nertryckt i skorna att den enda känsla av självvärde är när man får känna lite maktkänsla av att vara överlägsen mot kunder i återköpsdisken på Clas Ohlson. 

Dignity - The edge of the blade

Numera är det inte ofta jag lyssnar på power metal med inslag av old schoolhårdrock men refrängen här är banne mig bland det bästa jag hört på länge! 

Back in da city

Den här bilden får sammanfatta Bredbyresan. Den är vacker på så många nivåer. Märkte nu att alla biverkningar jag fått av kosten inte alls orsakats av kosten, hade samma mörka cirklar runt ögonen trots ett ökat kolhydratintag. Sedan kan man ju säkert ifrågasätta vilken typ av kolhydrater jag satte i mig...

Har precis kört ett litet yogapass här hemma för mig själv och är extremt nöjd! Man svettas så det bildas pölar runt en, man sträcker tills man nästan kvider som ett barn, så sträcker man lite till och jag älskar det! Förstår inte varför jag slutade, det är ju ändå så behändigt att ha en sån effektiv träning att köra hemma!

Idag har vi haft laboration med råttäggstockar (ja, ni läste rätt), vi fick rensa bort allt omkringliggande fett och äggledare, sedan punktera dem upprepade gånger för att få ut äggen som vi sedan fick glo på i mikroskop. Ganska bisarrt. 

Det är förresten skumt hur liten världen är egentligen, när man kollar runt på facebook i brist på annat och märker att någon kompis man har känner två andra människor man också känner från varsin landsände!

Bredbyn baj spring

I fredags packade jag och Baldur väskorna och begav oss mot Arlanda för att flyga iväg till Gideå flygplats och sedan vidare till Bredbyn. Det har varit extremt mycket med skolan på sistone och båda två behövde verkligen komma bort. Sedan skulle Baldur vara präst på Williams dop dagen efter så det var lite extra ovanpå allt det andra. När vi kom fram till Arlanda, i god tid som alltid, så försökte vi checka in med hjälp av de små käcka incheckningsautomaterna som numera finns. Det gick inte. Vi gick till Höga Kustenflygs disk för att ta reda på vad som hänt. Damen i kassan tog fram vår bokning och frågade sedan om vi ville boka om flyget. När vi undrade vad hon menade sade hon "Ja, ni har ju precis missat flyget, det gick för fem minuter sedan!".

Jag trodde mitt hjärta skulle stanna! Det visade sig att Höga Kustenflyg, må de BRINNA I HELVETET, hade ändrat tiden för flighten utan att meddela oss om det! Efter idogt stressande och klurande lyckades vi till slut boka in oss på SAS flygning till Sundsvall klockan 23, därefter fick vi gratis taxi de cirka 20 kvarvarande milen till Bredbyn efter att min käre bror ringt och skällt på Höga Kustenflyg. Det var två extremt trötta stockholmare som klockan två mötte upp Bettan utanför Bredbyns gästgiveri. Ja, ni läste rätt, jag åkte hem till min egen hemby och bodde på hotell! Bisarr känsla så det förslår!

Något som verkligen får mig att känna mig melankolisk är villor som är nästan helt nedsläckta, med undantag från en och annan liten lampa i fönstren, liksom ett sista halmstrå innan allt slukas av mörkret. Tänkte på det när vi satt i taxin och även igår när vi gick genom ett villaområde i byn på kvällen. Det är något så sorgligt över det hela, man undrar över vem som bor i huset, vad de gör, mår de bra, känner de också sig ensamma någon gång? Jag vet inte, det blir liksom inte samma sak när människor klumpas ihop i ett stort hyreshus, det finns ju alltid människor omkring en då. Efter promenaden, då vi kom tillbaka till hotellet, så såg Baldur att dörren till grannrummet stod på glänt. Nyfiken som han var så öppnade han lite för att se om rummet var likt vårt. Där vid fönstret, i mörkret, satt en gestalt ihopkrupen i fosterställning. Det liksom bekräftade mina tankegångar.

Lite mer reflektioner:

Det är helt bisarrt hur mycket man kan fynda i klädväg när man kommer till Örnsköldsvik. När affärerna rear ut kläder och skor så är det av någon anledning storlekarna som de flesta har som ÄR KVAR! Hittar alltid värsta fynden när jag är häruppe, tyvärr var de svarta Adidas superstar 2 jag hittade för 350 spänn på tok för små. 350 spänn, det är helt sjukt!

På detta så är expediterna SJUKT trevliga var man än går. Som cynisk storstadsbo undrar man genast vad det är för fel på dem. Sedan får man lite dåligt samvete över det och undrar varför man blivit sådan.

Varje gång man kommer hem så blir människorna som man tycker att man borde vara i samma ålder som men inte känner igen bara fler och fler, sedan inser man att de egentligen är bra mycket yngre än en själv och att senast man såg dem hade de knappt gått ut högstadiet.