Revenge of the Clas Ohlson woman

Idag var jag ner till stan enbart för att lämna tillbaka en yogamatta jag köpt på Clas Ohlson (av alla ställen). Anledningen var att ytan på den var hal, vilket direkt motverkar syftet att ha någon matta. När jag kommer fram till återköpsdisken så står det två kvinnor där, en ung som såg glad ut och en medelålders som hade mungiporna hängandes nere vid marken och på tok för mycket smink för någons ålder. Ni vet, en sådan som man bara kan läsa från långt håll; jobbat på tok för länge på ett skitjobb medan hon sett unga snärtor som den hon jobbar med bara rusa uppåt i hierarkin, inget hopp, inget människovärde. Då är det inte så konstigt att man sätter upp en sköld i form av pubertal mundering och överlägsen attityd.  Ni som någon gång lämnat tillbaka en vara förstår säkert vilken av dem jag gick fram till.

Förklarade att jag ville lämna tillbaka mattan eftersom man i princip halkade av den. Direkt jag började förklara för den unga tjejen så såg jag hur något tändes i den andras ögon och hon gled rätt snabbt fram till oss. 

"Jaha (tänk er nu den drygaste stämma ni kan tänka er med den mest nasala solnadialekten possible), vad konstigt att det blev så, vi har sålt MASSOR av den här mattan och det är ingen som klagat förut........................................." 

En pinsam tystnad uppstår när hon märker att jag inte nappar på hennes bete. 

"Ska jag ta det här som reklamation eller retur?" frågar den unga tjejen vildvittran. 

"Nej, vi får ju ta det här som en REKLAMATION, vi har ju inte någon ORIGINALFÖRPACKNING kvar....." *menande blick mot mig* 

Jag säger fortfarande ingenting till henne. 

"Vill du ha tillbaka din kasse?" frågar hon mig då och börjar vika ihop den plastkasse jag hade med mig mattan i. 

"Nej tack, det är bra, jag har på tok för många plastkassar hemma som det är." 

"Jahaa. Men om du har för många hemma så kanske det är läge att ta med dig en kasse när du handlar, tycker du inte det?" 

"Kanske det", svarar jag och tar emot pengarna från den unga tjejen, varpå jag tackar för mig och går därifrån. 

Det var lite sorgligt faktiskt, tänk att bli så nertryckt i skorna att den enda känsla av självvärde är när man får känna lite maktkänsla av att vara överlägsen mot kunder i återköpsdisken på Clas Ohlson.