Nobel

Retroaktiv abort, någon?

Satt på jobbet nu i helgen och för ovanlighetens skull var det två konserter samma dag vilket innebar att jag hade öppet för biljettförsäljning medan den första konserten pågick. Om det nu skulle vara någon som läser detta som inte vet hur kyrkan där jag ibland jobbar ser ut så kan jag berätta att det finns två par dörrar in till kyrkan och jag sitter och säljer biljetter i ett litet rum i direkt anslutning till den "sluss" som finns mellan dörrparen. Det var en julkonsert med O helga natt och hela köret, ni vet, lite sådär julmysigt. 

Det tog inte ens fem minuter av konserten innan den första ungen började skrika. Efter cirka fem-tio minuter av skrikande och gråtande så förstod föräldern tydligen att resten av solsystemet inte roterade runt dennes familj och kom istället ut mellan portarna. Under konsertens gång så kom flera till föräldrar ut med sina skrikande barn i åldern 0-3 år. 

"Inez, Signe, kom och titta här vad Ingrid gör!" 

Kommentaren kom från en av mammorna när hennes dotter klängde på bordet med konsertprogram, sedan tittar mamman upp på mig med ett glatt leende som verkligen lyste av det faktum att hon verkligen trodde att jag tyckte hennes vidriga barn var söta. Låt mig få berätta en hemlighet för alla småbarnsföräldrar därute; det är en rätt stor chans att folk inte tycker att era barn är särskilt söta. Det är förmodligen också en ännu större chans att folk inte vill ha era barn i sitt space eller rivandes i grejor. 

Det var en extrem ljudnivå i det lilla rummet, man hörde lite dämpad julmusik inifrån kyrkan och jag kände en allt ökande lust att punktera mina trumhinnor med en penna.

Snälla småbarnsföräldrar, vad fan är det med er? Nej, det fattar väl tamigfan vem som helst att erat nollåriga barn inte kommer att tycka att det är särskilt stimulerande att sitta i en kyrka under en och en halv timmes julkonsert! 

Skulle nu någon läsa det här och bli upprörd så brukar kommentaren bli; "Jamen det är faktiskt inte så lätt att bli förälder, vi får aldrig komma ut någon gång, man får inte sova och bla bla bla bla bla". 

Buhu, säger jag då. Det är inte resten av världens fel att ni särat på benen. 

Edit: Och NEJ, ni är inte speciella för att ni döper era barn till fula sekelskiftesnamn, skämmes!

Update

Nu är jag mycket nöjd och måste faktiskt få skryta lite om mig själv, jag fick nämligen VG i både Musikteori 2 samt Immunologi! Wehoo! Nu kanske rubriken var lite i överkant eftersom jag inte har tid att skriva mer nu, ska in till stan. Men ändå, ni vet ju att jag lever iallafall.

Hmmm

Trauma

Idag var jag hos tandläkaren för att äntligen få bort min visdomstand som krånglat i typ 7-8 år. 

Till skillnad från förra gången så ville jag inte ta något lugnande innan eftersom jag tyckte det var så jobbigt med Stesolid, var helt sänkt hela dagen efteråt. Det var nog ett misstag. 

Av någon anledning så verkar mina ansiktsnerver ÄTA bedövningsmedlet (tror de använde Xylocain) så den första gången de bedövade så tog det rätt bra och höll i ca tio minuter. Sedan...

Jag gick sju påföljande omgångar med bedövning, vilka alla räckte några minuter. Allt detta under en och en halv timme medan tandläkaren försökte hacka ut tanden med en mejsel, samt borra, borra borra. Jag låg och svettades och kved och skakade om vartannat, till slut fick hon lämna kvar rötterna och sy ihop eftersom hon inte fick bort dem. 

Nu är jag helt slut, kom hem och lade mig och sov i ett par timmar och är fortfarande helt uppskakad. 

Fick penicillin eftersom jag säkerligen annars skulle få en infektion samt citodon. Usch vad det inte är skönt med kodein. Förutom att jag mår illa som fan av det så känns musklerna runt ögonen och runt magen helt konstiga, nästan som att det kittlar eller ilar i dem eller att jag mår illa i musklerna. Usch! 

I övrigt så var Per och jag på Sonata Arcticakonsert förra söndagen! Helt otroligt bra, alla som hyllar Bruce Springsteen och Rolling stones som musiker kan gå och lägga sig eller något. Ljudet på konserten var väl sådär, eller inte ljudkvaliteten i sig men det faktum att ljudteknikerna inte verkade bry sig om att justera ljudstyrkan på de olika instrumenten. Sedan förstår jag inte det här med att gitarrister hyllas och ska ha egna strålkastare och skit, keyboardisten i Sonata Arctica är minst i klass med gitarristen men får ändå stå i skymundan! 

Visdom för cyniker

Mia: Det sista som lämnar människan är hoppet! 

Jag: Jaså, jag trodde det var bajset?

Silvia på g!

– Jag är väldigt rädd för internets roll i dag. Nu kan man framkalla bilder själv och det gör att man med hjälp av internet med snabbhet får stor spridning av barnpornografiska bilder, säger drottningen i en intervju.

Drottningen har tydligen helt missat att det finns en manick som heter digitalkamera och fasar istället över alla dessa hemmamörkrum som finns tamigfan överallt.

Dagens DUUUH

Angående polisens undersökningar i samband med Carolinmordet skriver Aftonbladet: 

Polisen samlar in dna från alla i 50-åringens jaktlag.

Kriminalprofessor Jerzy Sarneckis hypotes:

– De misstänker ytterligare en person.

Nähä? Vad tur att de fick tag på en professor för att knäcka den gåtan! 

Edit: Jag HATAR Bloggers funktion för typsnitt. Kolla detta inlägg! Nu när jag skriver detta blir bokstäverna nästan meterhöga på skärmen och det går inte att ändra!

Eftertentamelankoli

Nu är både tentan och projektarbetsredovisningen avklarade, är tämligen övertygad om att tentan gick bra och redovisningen var ett skämt som vanligt. Efter tentan kom jag hem och typ kollapsade i soffan, kunde knappt röra mig, var så trött och det kändes så skönt att slippa vara spänd över skolan. 

Idag har jag för övrigt fått ett mail innehållandes ett protokoll från första förmötet till Boliviakursen, Färnebo folkhögskola. Mycket intressant måste jag säga. Jag mailade tillbaka och sade att de nog fått tag på fel person, nu undrar jag om jag har någon namne på Färnebo folkhögskola med en snarlik gmailadress. Sedan var jag även tvungen att rysa lite när jag smakade på orden Boliviakursen och Färnebo högskola. Kan riktigt föreställa mig människorna som går där, bleka och skitnödiga med fjällrävenjackor och nästan blodsprängda i ögonen eftersom de försöker vara så speciella.

Idag föraktar jag Facebook mer än någonsin. Varför är man där? 

- Hej, läget? Vad gör du nu?

- Jodå, svarar man och berättar och frågar tillbaka hur det är. 

Sedan blir det tyst. Vad är det med folk? Eller är det något med siten? Har haft ytterst få konversationer där som inte tystnat snabbt och abrupt och det är alltid jag som skickar det sista meddelandet. Fuck off, människor.

Nostalgi!

Är det konstigt att man blir konstig?

The classical pathway is triggered by activation of the C1-complex (C1q, C1r, and C1s), which occurs when C1q binds to IgM or IgG complexed with antigens (a single IgM can initiate the pathway, while multiple IgGs are needed), or when C1q binds directly to the surface of the pathogen. Such binding leads to conformational changes in the C1q molecule, which leads to the activation of two C1r (a serine protease) molecules. They then cleave C1s (another serine protease). The C1-complex now binds to and splits C4 and then C2, producing C4a,C4b,C2a,and C2b. The inhibition of C1r and C1s is controlled by C1-inhibitor. C4b and C2a bind to form the classical pathway C3-convertase (C4b2a complex), which promotes cleavage of C3 into C3a and C3b; C3b latter joins with C4b and C2a (the C3 convertase) to make C5 convertase (C4bC2aC3b Complex).

Pessimistjolle

Nu är den här igen, tentaångesten. Jag misstänker att den kan komma att knäcka mig den här gången. Förutspådde idag att jag inom en snar framtid kommer att ligga i fosterställning i ett hörn och maniskt kleta läppstift runt munnen med tom blick femtusen sidor powerpointslides i famnen. Det har varit 78 föreläsningstillfällen på den här tiopoängskursen, jag är så trött på alla papper som ligger överallt att jag har lust att kaskadkräkas över dem och sedan skratta vansinnigt. 

Det är för övrigt också mycket svårt att motivera sig att plugga när man suttit i sex timmar och lyssnat på någon tråkmåns med hängpattar berätta om sin forskning. Och vad händer förresten när klassen suttit i ca fem timmar och alla nästan har lust att krypa ur skinnet av leda? Jo, en av de tyska utbytesstudenterna får för sig att riva sönder tidningspapper. Lååångsamt och metodiskt, rrrrrrrrrrrRRRRRRITSSSSSSSSCCCCH, får han till långa fina remsor. Sedan börjar han om. Från min plats längst bak ser jag hur samtliga huvuden vänder sig om för att stirra på idioten som stör hela föreläsningen. Men han sitter lugnt och koncentrerat kvar och river sina jävla pappersremsor. Jag hatar dig, tyske utbytesstudent vars namn för mig är okänt och ointressant. 

Idag har jag gjort huvudvolter på gymnastiken. För er som inte vet vad det är ska jag beskriva det: Man springer i ca 922 km/h rakt mot en jättehög och jättehård plint, sedan hoppar man på en språngbräda som ligger framför, flyger så man är uppochner i luften medan man sätter ner huvudet på plinten (fortfarande i överljudsfart), trycker ifrån med armarna och landar förhoppningsvis på fötterna på andra sidan efter att ha varit livrädd i 1.5 sekund. Sedan funderar man hur man är funtad egentligen som utsätter sig för något sådant. Och så upprepar man det.

För övrigt funderar jag på att byta blogplats nu, det är oacceptabelt! Så fort typsnitt eller typsnittsstorlek ändras i Blogger så är allt förstört, det går inte att ändra tillbaka och man får skrota hela inlägget.

Dumma jävla idiotjävel.

Läste om det här i Raquels blog: 

– För mig är debatten om homosexualitet inom kyrkan en vattendelare: tror man att Bibeln är Guds ord eller bara en bok som man kan tolka hur som helst? Bibelmaterialet är ju entydigt. Bibeln är negativ till homosex. 

Men HERREGUD! När folk kläcker ur sig såna kommentarer om Bibeln så ser jag rött. Om nu Mr Jagtardenistjärtenismyg nu är så jävla bibeltrogen så antar jag att han offrar duvor varje morgon, att han anser att kvinnor inte ska få vistas i kyrkan när de har mens, att mord på kvinnor och barn är helt ok och att skägg inte får klippas på sidorna. Men oj, när man tittar på bilderna så ser man ju helt klart att hans skägg är ytterst välansat. Innebär detta kanske att han är en hycklare? En stor, fet självgod jävla hycklare? 

Erik Johansson, ditt självhatande jävla offer, jag kan verkligen se dig framför mig där du står på alla fyra i något cruisingområde, förnöjt särandes på skinkorna inte helt olikt Moses delandes Röda havet. Du är ett enormt slöseri på syre och jag hoppas innerligt att du en dag inser vilken jävla misär människor som du sprider omkring sig. 

KI

Ni som känner mig vet att jag varit ytterst kritisk mot KI den senaste tiden. Taskigt upplagda kurser, lärare som glömmer bort att de har föreläsning och inte kan med att koppla upp sin dator mot projektorn etc. Idag när jag som vanligt satt och väntade på att få börja träna så satt jag och pluggade lite. En av killarna som börjat den här terminen kom och satte sig och undrade vad det var jag läste. Jag berättade och det visade sig att han tänkt gå medicinsk teknik på KTH nästa termin (något som jag själv tycker verkar asintressant, hade nog kunnat tänka mig att gå det om jag inte vore så kass på teknik). Iallafall började han fråga en massa frågor om biomedicinprogrammet och det slog mig helt plötsligt hur mycket extremt intressanta saker jag får lära mig och göra! Så nu känns det lite bättre faktiskt. 

Snart är det dags för tenta, 15 poäng immunologi, bakteriologi, virologi och parasitologi. Även om det är lite drygt en vecka kvar så protesterar min hjärna högljutt, den vill inte få mer information om virulensfaktorer, receptorer och virusstammar. Det är inte bara det att det är mycket att lära, när man ska lära sig saker i stil med CCR5, TSST-1 osv så blir det ack så mycket jobbigare. Men visst fan är det intressant!

Dagens Jag vet inte riktigt var jag ska börja...

Feminism.

Ett ord som egentligen borde få mig att associera till något som borde vara självklart; att kvinnor ska behandlas lika och ha lika villkor som män. Nu vet vi ju alla att så icke alltid är fallet och visst är det beundransvärt att det finns så många som kämpar för att ändra på detta.

MEN...

Nu är det inte människor som gör något konstruktivt jag associerar med när jag hör ordet feminist. Nej, snarare är det anarkofeminister och kukskatt jag tänker på. Kukskatt. Jag vill så gärna gilla Gudryn Schyman men det är ibland svårt, speciellt när hon kom med en så totalt genomkorkad idé. En diskriminerande idé. Från den främste jämställdhetskämpen i Sverige.

Mäns våld mot kvinnor är ett av samhällets största problem, anser F!. Mäns våld mot kvinnor. Jag riktigt ryser i hela kroppen när jag läser den meningen, det är verkligen en av de mest vidriga meningarna i svenska språket. Män, som genom sin penis automatiskt blir riktigt genomonda, som släpar sig fram likt en homogen massa i jakt på kvinnor att misshandla och utnyttja. Jag blir verkligen förolämpad att det finns människor som anser att jag skulle vara latent våldsam bara pga min y-kromosom. När jag en gång påtalade detta för en rabiat feminist så kontrade hon med "jaha, men hur skulle du gilla det om din mamma blev överfallen? Va? VA!?". Där går det liksom inte att föra diskussionen vidare, i sin ilska så tar de till helt irrelevanta argument och vägrar lyssna mer.

Det som skiljer sig från riktiga feminister och de "nyfeminister" som jag så starkt föraktar är att nyfeminister försöker bekämpa sexism med sexism, och inser själva inte att de förlöjligar sig själva och motverkar det de vill uppnå.

Dagens sky som pesten

Anna Skipper

Anna, som trots att hon ser ut som en botoxad femtiotaggare med söndersolad hud faktiskt bara fyllt 40 i år, skriver på sin hemsida:

Jag hade först som avsikt att studera till läkare men blev ganska snart intresserad av komplementära terapier då jag såg hur väl dessa fungerade i praktiken trots visst motstånd från etablissemanget.

Vi som kan läsa mellan raderna får fram följande:

Jag ville gå läkarlinjen men mina betyg från loserlinjen på gymnasiet tillät mig inte ens att fundera på att söka. Istället tog jag diverse ströjobb medan jag sökte efter andra saker som kunde göra mig speciell och kom på en unik idé att kombinera bisarra och helt ogrundade new ageteorier med min förkärlek för att håna tjockisar för att sedan sälja skiten till TV3.

Till sin hjälp har hon maken och "allkonstnären" Olof Skipper, som hon "arbetar med" enligt hemsidan. Om ni inte vet vem Olof Skipper är så kanske ni kan minnas ett synnerligen skrattretande program av tv-programmet Outsiders där ett kukhuvud med bakåtkamning drack algdrycker, mediterade och stod på vibrationsplattor för att aldrig bli gammal. Jag skriver det igen; aldrig bli gammal. På fullt allvar. Genom att svälta kroppens celler skulle de tydligen glömma bort att åldras. Det skulle inte förvåna mig om karldjäveln är alkemist också. Olof är även mannen som fick Jesper Parnevik att käka vulkansand.

Av mig så får Anna och Olof Skipper dela på utmärkelsen Dagens Antikrist.

Fotnot: "Allkonstnär" kommer från ett latinskt uttryck som betyder totalt värdelös.

50's revisited?

Nu har Vägverket fått i uppdrag att ta fram skyltar med Fru Gårman. Jag frågar då mig själv; hur många kvinnor idag har pottpage och kort klänning á la 50's housewife? Det är så groteskt patetiskt när politisk korrekthet fäller sig själv:

Fru Gårman skyndar över gatan (hon hade så bråttom att hon inte ens hann ta på sig skorna!), hon måste hinna köpa groggvirke innan affären stänger så hon kan servera en drink på silverfat när hennes man, familjeförsörjaren, kommer hem från jobbet efter en hård dag.

Och vad med alla män som inte har kantiga fossingar, de som tvingats identifiera sig med Herr Gårmans angulära fötter i decennier, hur ska de ersättas?

Och alla kvinnor som inte har kjol och uppnosiga tuttar, ska de då inte alls våga sig fram till ett övergångsställe mer?

Kan vi inte bara sluta vara så jävla bajsnödiga och istället bara se folk som människor istället för att det ska vara så uppvägd mellan könen?

Lista

Snodd från RaQ:

Vilken svordom använder du mest?

Fan!

Äger du en iPod ?

Ja, min käraste ägodel...

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?

Just idag 07.00.

Var köper du dina matvaror ifrån?

Rätt så ofta blir det Ica Lappis.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?

Alla gånger

Vilken var den senast filmen du såg?

Hm. Det var nog Patrick 1.5 tror jag.

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?

Med en vän såklart. Ledsen barnfamiljer, ni vet vad ni gav er in på.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa då?

En lägenhet vid Hornstull.

Har någon någonsin kallat dig lat?

Med största sannolikhet.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?

Nej, inte numera.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu?

Är det här testet från -99?

Vilken är världens bästa artist/grupp just nu?

Har ingen direkt jättefavvis.

Vad åt du till middag senast?

Röd thaicurrygryta med kyckling.

Använder du huvtröjor?

Inte så ofta numera.

Kan du vissla?

Ja.

Vem var den senaste som ringde dig?

Curera Hornstull.

Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?

Det mesta som går fort och får en att få dödsångest.

Tror du folk pratar bakom ryggen på dig?

Det är jag övertygad om.

Vilket riktnummer befinner du dig i?

08 såklart!

Tittade du på tecknat när du var liten?

O ja, Starzinger och Tom & Jerry.

Hur många syskon har du?

2

Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?

Lagom

Är du blyg inför det motsatta könet?

Nja... Är nog mer bekväm med det motsatta könet än de flesta straighta killar. Eller kanske inte just med könet, men... Moving on.

Vilken film kan du alla replikerna till?

Många filmer man såg när man var mindre sitter nästan i ryggmärgen.

Äger du några band t-shirts?

Verkligen inte. Och försöker blunda för särskrivningen.

Hur många stolar står runt ditt köksbord?

Det ska vara fyra men oftast finns bara två där.

Läser du för skojs skull?

Tyvärr på tok för lite nu när jag pluggar.

Pratar du några andra språk?

Räknas väl utvalda isländska ord?

Diskar du din egen disk?

Vi har tack och lov diskmaskin numera...

Har du gråtit offentligt?

Nej.

Har du en stationär dator eller en laptop?

Stationär.

Försöker du alltid att lära dig nya saker?

Jag gör det säkert men det är inget jag går och suktar efter hela dagarna.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?

Jag tycker att det är skrämmande att det faktiskt finns folk som resonerar så år 2008.

Vill du just nu göra några tatueringar eller piecingar?

Nej.

Kan du kasta macka?

Vet inte, var längesedan jag provade. Återkommer kanske om det.

Har du någonsin varit på Jamaica?

Nej.

Vad har du med dig in på bion?

Ett glatt humör och oömma kläder.

Har du dejtat någon av en annan religion?

Ja, om det räknas att jag själv inte har någon. (Är det en 75-åring som gjort testet?)

Vad har du för väder?

Soligt.

Har du en favoritblogg?

Såklart.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?

Diverse musikämnen. Ensemble tror jag nog var det bästa. Eller enskilda pianolektioner.

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?

Har ingen favorit.

När sov du senast på golvet?

Oj, då bodde jag fortfarande hemma hos mina föräldrar, den enda gången jag varit riktigt, riktigt full. Somnade på badrumsgolvet.

Vilken är din favoritdrink?

Just nu är det gin och tonic. Eller gin on the rocks, karl som jag är.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?

Det räcker aldrig...

Är dina dagar fullbokade och stressade?

Ja.

Vilken är din favoritfrukt?

Vindruvor tror jag nog. Nej, aprikoser. Fast de är goda på olika sätt.

Hur gammal blir du nästa födelsedag?

28. Fast jag har ju nyss fyllt år.

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?

Nej, det är uppenbart vad som är bra och mindre bra att äta.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?

Ytterst.

Tror du att Gud är man eller kvinna?

Vad är det för jävla amishperson som gjort det här testet?

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?

Hm.. Kommer nog bra överens med båda men har stora problem att hitta något gemensamt hos riktiga überflikkizar. Av båda kön.

Vad var det senaste du åt?

Se senaste middag.

Hur valde dina föräldrar ditt namn?

Ingen aning. Säkerligen hade deras val inget med ärkeängeln att göra dock.

Gillar du senap?

Nja... I små mängder.

Vad säger du till själv när allt känns svårt?

"Fan, nu känns allt svårt!"

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?

Helt klart.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?

Ingen aning.

Tycker du om att krama folk?

Kramar från mig är få förunnat, är kramkonservativ.

Skulle du säga att du är trendig?

Verkligen inte. Föraktar människor som är så osäkra på sig själva att de kastar sig på löjliga trender (läs: åttiotalsmode och nördglasögon) bara för att få bekräftelse.

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?

Som fan.

Vad är du allergisk mot?

Särskrivningar.

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?

Nej, iallafall inte av moraliska skäl. Däremot borde jag inte äta rött kött på grund av min onda mage.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?

Nickelodeon.

Siewert revisited

Detta gör föregående inlägg ännu mer ironiskt.

Siewert Öholm - moralens väktare

Jag har, som vissa av er vet, flera gånger spytt galla över det duktighetskomplex som avskyvärt många människor lider av. Här hittade jag ett fantastiskt exempel från 100 höjdare, det är nästan så att man tror att det är ett skämt när man ser klippet!

T-centralen

Ibland är det kul att åka tåg. Men oftast inte.

Skolstart!

Jaha, så var det dags igen... Imorgon 08.30 ska jag befinna mig på Karolinska institutet för inskrivning på kursen Immunology and Infection Biology. Detta innebär starten på termin fem av åtta och jag är fortfarande osäker på om jag går rätt program. Nu är det i och för sig för sent att ändra sig, men ändå. Tänk, när vi var på introduktionskollot var jag helt imponerad av de faddrar som gick termin fem och nu är jag här själv, det har gått så snabbt!

Har i skrivande stund varit förkyld i en månad. En jävla månad med snörvlande, precis när jag trodde det var över så fick jag feber igen. Det är verkligen helt bisarrt, undrar om jag har världens sämsta immunförsvar? Ironiskt egentligen med tanke på vad jag börjar plugga imorgon...

I TV-soffan

Kvinnlig programledare i gameshow: "Det är alltså ett pojknamn vi söker, det består av fyra bokstäver och innehåller bokstäverna I och E."

Baldur, uppspelt: Johan!

Duktig ponke och kicka!

Visst är det tur att det finns Facebookklubbar i stil med RIKTIGA MÄN VÅLDTAR INTE! (REAL MEN DON'T RAPE)?

Jag menar, om tillräckligt många går med i klubben så kommer till slut bara våldtäktsmännen att INTE vara med och då är det ju bara att spåra och kastrera dem?

Blir så jävla trött på duktighetskomplexet som sprider sig som ett gift i folkhemmen, man måste hela tiden visa vilken otroligt duktig, hederlig och sympatisk människa man är.

Gruppen "Kvinnofrid" kraxar olycksbådande:

"De som går med i den här gruppen erkänner och uppmärksammar att det finns ett angeläget problem i vårt samhälle."

Jaha. Fan vad synd att jag inte är med då, det måste göra mig till en fruktansvärt dålig människa? Kanske till och med skulle klassas som psykopat? Jag finns ju inte med i den heliga cirkel av enastående människor som slagit handen i bordet, rutit "Nej nu får det fan vara nog!" och sedan med en fast musklickning tryckt på "join this group" för att sedan självbelåtet sjunka ner i soffan i vetskap om att ha gjort världen lite, lite bättre.

En applåd till alla er starka människor, det är såna som ni som bygger upp trygga samhällen! Halleluja!

Lärarkärlek

Jag läser, som ni kanske vet, musikteori på distans. Det är kul men ack så frustrerande ibland, speciellt när man inte har någon att fråga.

Man kan skicka frågor till läraren via hemsidan om man nu mot förmodan kört fast. Jag har inte använt mig så mkt av det utan varit envis och försökt tills jag har hittat lösningar men nu körde jag helt fast i och med att jag kom in på Schenkeranalys. Det har gått som en röd tråd både genom den första kursen och denna att det är mycket svårare övnings- och inlämningsuppgifter än vad som tagits upp i lektionerna och detta kan vara mycket frustrerande ibland, speciellt eftersom jag inte lärt mig någonting om det som beskrevs i facit till övningarna. Jag fick veta att material skulle kopieras upp och skickas upp nu i början av terminen (men hallå, hur 2004 är inte det?) och eftersom jag började mycket tidigare än alla andra så får jag snällt vänta.

Jag skickade iallafall en fråga till läraren om en specifik sak jag undrade över och fick till svar:

"Titta i facit så klarnar det nog. I annat fall kanske du kan förtydliga problemet?"

Tänka sig, att jag trots min högskolekompetens uppenbarligen väntas vara så dum att jag inte tittat i facit!

Jag skickade tillbaka en utförlig beskrivning av mitt problem, samt några frågor om lite annat som var helt oklart.

Nu idag fick jag svaret:

"Hej! Titta i facit så blir det nog begripligt!"

Sedan blev allt lite dimmigt, jag kan ha bitit sönder tungan i ett spasmanfall eller skrikit gutturala saker åt väggarna, jag vet inte.

T-Pain - Can't Believe It (Feat. Lil Wayne)

Ehm. Jag vet inte ens var jag ska börja med den här. Det är bara så töntigt och illa och total överanvänding av autotune att det gör ont i ögon, öron och själ. Se och njut!

Dragonforce

Dragonforce nya skiva heter Ultra Beatdown (bara det) och har nog ett av årets fulaste skivomslag. Det ser ut som något som airbrushats på en långtradare 1998 och sedan beundrats av hänfört uppspärrade ögon ovanför putande snusläppar. Det ser ut som något som en inbiten Counterstrikegamer skulle få halvstånd av 2001.

Skivan i sig låter som Dragonforce precis alltid gör, det är gitarronani så det nästan skriker om det, löjligt snabba riff, smattrande baskaggar och ljud som från ett 8-bitars Nintendo. Orden "forever" och "far away" återkommer även i princip i varenda låt. Dragonforce spelar vad jag brukar kalla landsortsmetal (till skillnad från datornördsmetal, se Blind Guardian), det är precis vad man skulle kunna få höra ute på landet när en tillpimpad Volvo 240 med baslåda för 20000 och vinge därbak flyger förbi.

När jag först snabbt lyssnade igenom skivan så fnös jag och tänkte att den var en blek kopia av förra skivan Inhuman Rampage som kom 2006 och som enligt mig är en snuskigt bra skiva. Ni läste rätt, jag kallar det landsortsmetal och hånar det men ändå faller jag för det. Och står för det. Möjligtvis med en gnutta skamrodnad på kinderna.

Iallafall, när jag sedan lyssnat igenom låtarna några gånger så händer det där som alltid händer mig med vissa band, jag börjar känna att fan, det där ackordbytet var riktigt snyggt, eller bara att intervallet mellan två toner i sången slår an en sträng hos mig. Det var precis samma sak med Inhuman Rampage, precis samma sak med alla Sonata Arcticas skivor och jag misstänker att det kommer att bli samma sak med den här.

Något som även tilltalar mig är att uppbyggnaden av låtarna aldrig är vers, brygga, refräng, vers, brygga, refräng, slut. Det är snarare så att man ibland känner att det kommer en ny refräng efter refrängen. När jag nu läser igenom detta undrar jag för mig själv om det är så att jag försöker ursäkta mig själv? Jag menar, jag är ju trots allt landsortsmänniska från början, varför skulle det vara så pinsamt att gilla landsortsmetal?

Mamma Microsoft

Recept på hur Microsoft tydligen försöker få en att bli riktigt, riktigt irriterad:

"Your updates have been installed. Would you like to restart your computer now?"

Man kan då välja att klicka på Restart now eller Restart later.

Efter att ha klickat på Restart later så tar det fem minuter: "Would you like to restart your computer now?"

Upprepa 132 gånger, eller tills du tappar behärskningen och slår sönder datorskärmen med tangentbordet.

Det som verkligen stör mig är att någon verkligen skrivit in koden för att denna ruta ska komma upp ett oändligt antal gånger trots att man valt att man vill starta om när fan man nu själv vill. Varför, Microsoft, VARFÖR?

Barceloooooona!

Nu är vi hemma igen efter åtta dagar i Barcelona! Det har varit runt 35 grader och strålande sol hela tiden, sedan kom vi hit till Stockholm iförda shorts och t-shirt. Det spöregnade, var 12 grader och blåste. Lycka.

Så, nu ska jag berätta om.... Ja, i princip allt jag reflekterat över under de senaste åtta dagarna:

Musiken:

I Barcelona spelas 90-talsmusik samt musik från tidigt 2000-tal flitigt. Det är mycket pop, hitlistesoul och eurotechno. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det bara är omodernt eller så omodernt att det blir retro och hippt men jag gillade det skarpt i vilket fall!

Tunnelbanan:

Som med så mycket annat i Barcelona så är tunnelbanan härligt exotisk för oss stela, ordnade nordbor. Ska man byta tåg på en station så kan man få gå 500 meter genom trånga tunnlar och trappor för att komma till nästa plattform. Tunnelbanenätet är inte heller lika logiskt ordnat som till exempel i Stockholm, där allt utgår från en centralstation.


Men vad gör väl det när man har så bra tåg? För en Stockholmsbo så är det fantastiskt att återstående tid tills tåget anländer anges i sekunder och inte i minuter. Visst, det funkar väl kanske sådär men det är ambitiöst så det förslår. När sedan tåget kommer är det som en välsignelse att få kliva på, AC'n i tåget går alltid på högvarv så det är som att kliva från en bastu till ett kylskåp och av någon anledning så luktar det alltid fräscht trots alla svettiga människor som går på. Ett annat plus som jag märkte nu efter att ha åkt tunnelbanan en lördagsnatt här i Stockholm är att folk är så mycket mer sansade på något sätt. Tror det har mycket med att folk i andra länder inte HÄLLER i sig sprit som man gör här i Sverige men man såg inga spyor i tunnelbanan på nätterna, inga uthällda vinboxar och folk var inte lika... störiga. Mycket bra tycker jag!

Språket:

Om man skulle jämföra ett folks språkkunnighet med en affärsskedja skulle Barcelonaborna vara Lidl. Eller inte ens det, de skulle vara en hemlös som säljer askfat gjorda av ölburkar. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det fanns en europeisk stad där folk pratade så dålig engelska. Nej, de pratar inte ens dålig engelska, de flesta vägrar att överhuvudtaget befatta sig med språket. Vilket kan tyckas konstigt eftersom många affärsidkares inkomst primärt kommer från turister.

Följande scenario utspelade sig några gånger under vistelsen, en person kommer fram:

*svada på spanska eller katalanska* ?

Jag: No hablo español.

Ah. *svada*! *svada*?

Jag: No hablo español. English?

*suck* *svada*? *svada*! *svada*? *ivrigt fäktande med händerna*

Jag: No. Hablo. Español. *går därifrån*

Bemötande:

Om man går in i en affär så får man förbereda sig på att man inte finns. Man är ett spöke, man syns inte. Man går omkring och plockar nervöst på varor och tittar sedan förvånat på butikspersonalen som irriterat rättar till den där väskan som man råkat flytta en halv centimeter åt sidan. Vill man sedan köpa någonting så får man även vara beredd på att få en suck och en ögonrullning för att man understår sig att ta upp personens tid när denne kunnat stå och se pretentiös ut i godan ro. Tydligen är expediterna i Barcelona beryktade för att vara otrevliga, iallafall enligt en bartender vi pratade med. Som ursprungligen är från Sevilla. Nu när jag tänker närmare på det så var nog ingen av de människor vi pratade med från Barcelona, det var en mexikanare, en kanadensare, en från Bilbao etc. I vilket fall ska ingen komma och säga att svenskarna är reserverade, i jämförelse är vi som clowner på speed.

Vad som även är intressant är att det i en klädaffär på trettio kvadrat lätt kan befinna sig tre expediter samtidigt. Vilket kan förklara de minutiöst ihopvikta kläderna. Varifrån kommer inkomsterna? Tre gånger så mycket personal behöver och skrämmer därmed iväg tre gånger så mycket kunder.

Nej, nu har jag ju som ni säkert vet en tendens att överdriva en smula. Bara lite. Vi träffade några expediter som var riktigt trevliga också. Och jag skriver inte det bara för att inte verka som en gammal gnällkärring. Icke sa Nicke.

Ändå så kändes detta med språket och expediterna inte som ett så stort problem när man hade varit där i några dagar, man fick liksom lära sig att ta kontakt själv och genom gestikulerande och pekande förklara vad man ville. No problemo. Det kändes till och med lite befriande att inte ha en massa försäljare och inkastare efter sig hela tiden!

På vårt hotell kunde man specifikt be om att inte bli molesterad, vilket jag anser vara mycket föredömligt!

Stranden:

Innan vi åkte så hörde jag från flera håll att stranden (eller snarare stränderna, det är en rätt lång sträcka) inne i Barcelona skulle vara sådär och att det var bättre att åka iväg en timme med pendeltåg för att hänga vid någon annan strand. Jag förstår inte var denna kritik kommer från, har absolut inga klagomål där, det finns barer, parasolluthyrning, solstolar etc och var inte alls särskilt smutsigt, renhållningsarbetare arbetade konstant med att städa upp fimpar och vattnet verkade rent och klart.

Det mest uppseendeväckande var thailändskorna som erbjöd sina tjänster:

"ThaimassAAAA-HE! ThaimassAAA-HE!" Utan möjlighet till en happy ending såklart.


Ska man sammanfatta semestern så är jag nöjd. Mycket nöjd, till och med. Efter att ha vistats några dagar i regniga kalla Sverige så längtar jag tillbaka.

Finn ett fel

Staket vid Bredbyns gästgiveri. Ni förstår ju hur detta STACK i ögonen på mig! Sedan väcktes frågan, hur kom det sig att den biten sattes mitt i?

Dagens mest 1800-taliga

Wow. Att Hasbro tillverkat detta fantastiska spel som tar oss tillbaka otaliga decennier! På företagets hemsida kan man läsa beskrivningen:

Dubbelt spel i fickformat. Spela killar mot tjejer eller som två olika spel. Kategorierna är anpassade till de ”traditionella” intressena som killar och tjejer har:
Tjejer – tv-såpor, tjejfilm, böcker, mode, musik och snyggingar.
Killar – motorer, sport, actionfilmer, musik, grabb-TV och godingar.

Är det någon fler än jag som blir mörkrädd?

Violated by texttelefonitanten

Nu ringde det ett samtal från texttelefoni. Det är alltså en tjänst som hörselskadade eller stumma kan använda sig av istället för att ringa, de textar meddelanden till en person som ringer samtalet åt dem och sedan textar tillbaka.

Iallafall ringer en medelålders tant och presenterar sig och meddelandet från personen i andra änden. När hon fått mitt svar och knappar in det så kommer den, andningen. Medan hon sitter och skriver så hör jag hur hon andas genom näsan med en sån där vidrig diskantvissling. Det tar fem, sedan tio sekunder och långsamt stannar allting omkring mig till och försvinner, det enda jag hör är hur luften vibrerar förbi insidan av tantens näsa, in och ut, in och ut.

Jag föreställer mig henne, av någon anledning får jag för mig att hon har en röd väst, diadem och stora glasögon och andas djupt och koncentrerat med halvslutna ögon medan hon lystet väntar med fingrarna på tangentbordet. Efter vad som verkar som en evighet avslutas samtalet och jag känner ett intensivt behov av att duscha i fosterställning.

Dagens jag

Det här är jag om jag hade varit fågel (klicka för större version):

Jag vet vad Gud heter, men jag kallar honom Tess

Island. Även fast jag inte varit där så är jag övertygad om att himlen är konstant rosa, att det flyger omkring drakar och att alla har Gustav Vasafrisyr och skriker "hear, hear!" Iallafall har de extremt gott godis. En av mina favoriter är Opal, hade tidigare bara smakat den gröna varianten men introducerades idag för den blå som innehåller KLOROFORM. Ni läste rätt!

Smaken då? Tja, det påminde om Grumme grönsåpa och brände i munnen. Det kändes liksom inte som om den smakupplevelsen bådade gott. Blir dock så fascinerad av detta fantastiska land som är kvar i medeltiden och tillåter valjakt och obskyra tillsatsämnen.

Kära Anonym

Hej Anonym!

Jag skriver detta brev till dig dels med lättnad och lite med sorg. Sedan jag började blogga för ett par år sedan så har du lämnat ett flertal kommentarer från olika ip-adresser från i sin tur olika internetleverantörer. Det jag vill säga med detta brev är att jag tror att det är bäst att vi ser mindre av varandra. Det är inte dig det är fel på, det är jag, har alltid haft svårt att kommunicera med ansiktslösa människor, kalla mig bigott men det är så det ligger till.

Nu till den mindre ironiska förklaringen: har precis aktiverat granskningsfunktionen av kommentarer, kommer inte att tillåta anonyma kommentarer eftersom jag tycker det är tråkigt.

Rasister är oftast inte så smarta, eller?

Jag undrar jag, om alla ska tillbaka till sina hemländer, skulle verkligen denna vita familj få vara kvar i USA?

Stoppa discomusiken!

Dagens Som pigan sade

Baldur: "Jag kan ta fram den innan jag lägger mig!"

(om älgköttfärs)

Vuxna jag

Jag har börjat med en besynnerlig vana när jag sitter på jobbet. När jag svarar i telefon eller går igenom en beställning med en kund så kommer jag på mig själv med att eftertänksamt stryka tummen och pekfingret över hakskägget. Funderar lite på om jag inte borde köra hela racet ut; jag skulle sitta här med tweedkavaj och smacka belåtet på min pipa.

Sitter precis och nördar ner mig i en övning i musikteori 2, som jag påbörjade för ett tag sedan. Den går ut på att man ska skriva ut en massa susackord som löser upp sig och så får man förhållningstoner till ett nytt susackord så att det bildar en alldeles fantastisk kedja liksom. Inte för att jag tror att någon som läser detta kommer att kräma i trosorna av fascination men det lär vara kul för mig att läsa om detta när jag är klar med alla musikteorikurserna, smackandes på en pipa och mullerskrattandes.

Herregud!

Jag skrev in en massa roliga adresser och lade inte in Bögs gård i Sollentuna! Skäms på mig!

Det här är nog tamigfan det roligaste jag läst på länge!

Först verkar det fruktansvärt homofobiskt. Sedan, när man läst en bit så förstår man den enastående humorn i det hela!

Area homosexual saves four from fire

Tack till Baluba för länken!

Dawn of the Tourists

Nu idag hände det; den årliga turistinvasionen. Stan fylls av zombies med midjeväskor som sakta släpar sig fram och blockerar strategiska punkter som början/slut av rulltrappor, framför tunnelbanespärrar och i allmänhet överallt där det finns trottoarer. Det är hemblonderingar, turkos kajal, foppatofflor, högar med barn, chinosshorts... Släng på lite mjölkvita kontaktlinser där så har man ett skräckfilmsscenario värdigt självaste George A Romero.

(Märkte precis att jag börjat spontanblöda mitt på underläppen, frampå hakan liksom. Det är nästan som början av en dålig skräckfilm, är jag något på spåren?)

Jag ska till Barcelona om blott några veckor, tänk om jag blir likadan? Tänk om folk samlas i klungor och viskar och pekar? Om de till slut efter att ha barrikaderat sig i ett köpcentrum sälklubbar ihjäl mig rakt i frontalloben?

Norge vs Sverige

När jag var yngre (runt 10 bast sådär) så var jag rund (ok då, jag var tjock. Nöjd?) och hade ishockeyfrisyr som var brukligt på den tiden. Tydligen hade jag med min pipiga röst en rätt androgyn framtoning, vilket osäkra elever i min skola utnyttjade i mobbningssyfte för att må bättre över sina egna bristfälliga personligheter.

Iallafall så var vi en av flera somrar på campingsemester varpå vi träffade på några norska barn. En av dem kom fram till mig och frågade:

"Er dere gutt eller pige?"

"Jag är svensk", svarade jag och gick därifrån.

På jobbet

Idag svarade jag med namnet Mia när en kund ringde. Han reagerade inte.

Har ätit en fiskrätt från Findus. Den smakade ok men luktade blöt hund. Bokstavligt talat.

Hört på jobbet

"Ja, det är ju som han svensken som blev arresterad efter att ha åkt till USA och haft sex med en fjortonåring."

"Ja verkligen, varför åka ända till USA för det?"

*pinsam tystnad*

"Alltså jag menar, om man ändå ska GÖRA sånt så... varför... varför åka så långt..."

Ibland så önskar jag

Att jag bodde på Mamsell Ullas väg. Det vore ypperligt.
Eller: Pungpinevägen, Pungmakargränd, Ollonvägen, Flensvägen, Glidgränd, Spritsvägen. Listan kan göras lång.

Oops

Sitter på jobbet och gjorde precis en förhandsbokning åt en kund tills imorgon bitti.

När jag skulle fråga vilken frånadressen skulle vara så kom det ut en blandning av "Varifrån ska du åka" och "Vart ska vi hämta dig?":
"Vart ska vi åka?"

Vet inte om han trodde att jag lät överlägsen eller att jag var psykopat och trodde att vi skulle ut och resa tillsammans men han sade iallafall ingenting... Kanske tänkte han inte ens på det, de flesta kunderna lyssnar inte alls på en.

Jobbtrött, gokväll!

Usch. Efter gårdagen har jag mycket lite lust att vara här på jobbet. Är så trött att jag nästan somnar och det är åtta minuter tills jag börjar jobba. När jag vaknade imorse var jag helt öm i stämbanden efter att ha ansträngt rösten igår, pinsamt!

Dagens ironi:

Ni som känner mig vet att jag typ alltid har haft problem med min mage, illamående etc. Nu verkar det som om det är IBS, en ytterst vanlig åkomma. Sökte runt lite på nätet och hittade s k "IBS-skolor" där man kan få råd av dietist vad man bör och inte bör äta och så vidare. Hittade en sådan på Ersta sjukhus, det var en hel vecka med föreläsningar och så vidare. Det intressanta kom i slutet av deras lilla broschyr, som låg ute i pdf-format:

"Utbildningen bedrivs på Ersta Sjukhus, plats meddelas senare.
Läkarföreläsningarna kostar 260 kronor och de övriga 70 kronor var.
I summan ingår kursmaterial och kaffe. "

I summan för en föreläsning om problemmage så ingår kaffe. Badam-pssch!

23.00: En kund som är ute och går ringer, han underskattar tydligen mikrofonen på sin telefon för han släpper sig högljutt för varje steg han tar.

00.35: Någon ringer från Årsta havsbad och vill ha en bil. Jag blir mörkrädd bara tanken på att mitt i natten sitta ute i ingenstans och försöka hitta ett sätt att ta sig hem.

00.38: Jag direktbokar för första gången en storbil för sex personer, blir nöjd över det och skäms sedan över hur arbetstöntig jag blivit.

00.44: Är först nöjd över att så många timmar gått men har sedan lust att gråta när jag inser att inte ens halva passet är klart.

01.35: Går ut en sväng och bara luktar på nattluften. Det är en av de saker som är så härliga med sommaren, luften luktar så gott!

01.55: En kund frågar om han inte kan få prata med en tjej istället för mig. När jag säger att det inte finns någon tjej ledig så undrar han om jag kan prata med ljusare röst, tydligen sade min röst honom att jag "har hår på bröstet och använder deo".

02.34: Dödligt less. Det hade liksom varit ok att jobba fram till 3, det är nästan bristningsgränsen. Men 2.5 timma till. Jag håller på att krevera. Sedan blir det att åka hem, sova lite för att sedan försöka raketvända på dygnet tills jag börjar jobba kl 7 på måndag morgon igen.

04.00: Jag skulle nu vilja ta tillfället i akt att be många kunder med utländsk accent om ursäkt för att jag inte fattar vilken gata de vill åka ifrån. Speciellt kunder från sydostasien samt Chile är utsatta för min inkompetens, det faktum att i princip alla VÄGRAR att bokstavera gatorna gör inte saken lättare.

04.33: Nu kliar det verkligen i hela kroppen, och nu börjar jag bli sådär konstigt pigg som man blir efter att ha jobbat natt och solen går upp.

04.44: Nu blir det inte mer bloggande, god natt!

Midsommarjobb

Helt hysteriskt mkt att göra idag, 30 i st i kö i princip hela natten. Däremot insåg jag att telefonerna här ringer med tonerna C och E.

Jobb jobb

Så, åter på jobbet... Nu har jag precis påbörjat det första passet av mitt sommarjobb. Efter en timme är jag DÖDLIGT less och vill gråta. Baldur och jag var på gymet innan jag åkte till hit (ja, vi är äckligt pariga och tränar tillsammans och jag vet att vi så småningom kommer att gå stavgång i matchande mintgröna/cerisa träningsoveraller!!!). Killen som jobbar i receptionen ler alltid menande när vi kommer in, som om han vet "vår hemlighet". Idag utspelande följande sig:

Killen: "Hej, hur går det med livet?"
Jag: "Jo, tack bra, själv då?"
Killen: "Jodå, fru och villa och så! Ni då? *menande blick*"
Kommer inte ihåg vad Baldur svarade men killen i receptionen fick iallafall inte det definitiva svaret han var ute efter.

På väg till gymet så fick jag influensan. Det är sant, det tog typ fem minuter. Nu sitter jag här och är typ öm i näsan och tung i huvudet. Jävla liv.

19.00: Kund ringer och vill boka en taxi, han säger att han sitter på en bänk mellan två bilar vid Hässelby gård. När jag informerar om att jag inte kan boka en taxi till "mellan två bilar" så säger han upprört: "Nej du, nu stryker jag er från mitt diarium!!!". Därefter lägger han på. När jag sedan slår upp ordet diarium så blir jag helt kall av fasa. Här sitter en företrädare för kommunen och är full i godan ro, och så nekar jag honom en färd så att han tar bort vårt nummer ur kommunens register! Fasa!

20.12: En kollega refererar till tecknet ' som "fjång".

20.34: Nu ringde någon som jag kände men inte pratat med på ett tag och beställde en taxi. It's a small world!

21.59: Om man lägger en Ibumetin på tungan utan att suga på den och stänger munnen så smakar det lite som knäck.

23.50: Inser hur skönt det är att man börjar bli så pass van att jobba här att man uppfattar gatunamn enbart genom några framfrustade vokaler som nästan dränks i låten Bailando.

00.54: Äntligen får man börja plocka ihop och åka hem! :D

Most Haunted

Brukar titta på detta fantastiska program när jag ska sova på söndagsnätterna. Det roliga med det här programmet är att det i princip aldrig händer något förutom:

"What was that?"
*litet knak från väggen till ett uråldrigt hus som förmodligen kryllar av råttor*
*SKRIIIIIIIIIIIIIK*
*spring*

*dammkorn flyger framför kameran*
"Oh my GOD, look at that! An orb!"
*replay*
*replay i slow motion*
*replay i slow motion, inzoomat*



Nu kanske ni tror att jag är helt dissig vad gäller hela spökerigrejen, sanningen är dock att jag tycker att det är extremt intressant. Vad jag inte förstår är hur programmet kan sändas vidare när det inte händer mycket av intresse. Fast i och för sig, jag ligger ju i sängen och skrämmer upp mig själv varje söndag.

Färdtjänst gomiddag!

Idag var första dagen av årets sommarjobb. Har haft första dagen av tre i färdtjänstutbildningen, vilket gör att jag även får in en annan typ av samtal på jobbet. Utan högre lön, såklart.

På lunchen satt vi alla och pratade och alla frågade varandra vad de gjorde annars. Någon frågade mig:

"Jaha, men vad läser du för någonting då?" när de hörde att jag som de flesta av de andra är student.

"Biomedicin" svarade jag.

Det tog mindre än en halv sekund för samtliga tio personer runt bordet att bli knäpptysta. Jag skojar inte, jag kunde lika gärna sagt att jag skinnar spädbarn och gör exklusiva väskor av dem.

Efter några sekunder började någon prata om något helt annat och det kändes som om tiden började gå igen.

Åter hemma

Så, nu är jag hemma från Bredbyn igen! Det har varit en fantastiskt avslappnande vecka där jag bland annat hunnit med följande:

• Läst ut fyra skönlitterära böcker på totalt ca 1300 sidor. Mycket av det lästes liggandes här:

• Insett att jag är dålig på att kasta frisbee och riktigt urusel på att spela kubb.
• Med vämjelse för enda gången i mitt liv tagit på mig ett par crocs:

• Blivit upplyst om ett nytt användningsområde för Wunderbaums:

• Haft den traditionella frågestunden med "pajka på byn" där de bland annat undrade om det inte krävs minst åtta bögar för att ha gruppsex (eftersom man skulle behövt groteskt böjda penisar om man bara var typ fyra stycken och skulle spänna på varandra i ring).

• Druckit mig full på rent gin i shotglas medan ovan nämnda karlakarlar drack rosa gindrinkar ur vinglas.

• Varit på skolavslutning för två av mina kusiner och känt mig pinsamt gammal.
  

• Varit på BredbyDAGARNA. That's right, två stycken.
  

• Återigen imponerats av det faktum att det numera finns invandrare även i Bredbyn.

• Läst Örnsköldsviks Allehanda och imponerats av nyhetsvärdet samt hur många stavfel som man kan klämma in i en notis:

• Slappat i solen. Enligt dn.se skulle det vara ca 12 grader och halvmolnigt när det i själva verket var närmare 30 och strålande sol. Undrar varifrån de får sina uppgifter?

• Insett att jag inte bemästrar min egen hemdialekt.

• Stått utanför uttagsautomaten och stört mig på de fruktansvärt felplacerade citationstecknen:

Och mycket, mycket mer. Jag måste dra med mig alla mina kompisar upp någon gång för Bredbyn kan inte med rättvisa beskrivas med ord!

Inga

Min mammas svärmor är 74 år och förmodligen en av de absolut coolaste människor jag träffat.

När hon var här och fikade igår så hade hon precis städat ur sin frys. Då berättade jag om en kvinna någonstans vars tonåriga barn hittat spädbarnslik i frysen efter att ha letat efter mat (precis vad jag relaterar till efter att hon säger att hon städat sin frys, vad säger det om mig?). Tydligen hade kvinnan fött barnen, dödat dem och lagt dem i frysen. Vad som gjorde historien ännu otäckare var att spädbarnen var födda ungefär samma tid som tonåringarna, det började för ca femton år sedan.

Ingas svar: Men herregud!!! Hade hon inte städat ur frysen på så länge?!

Aaaah!

Nu sitter jag och slappar i soffan efter att ha tagit vad jag misstänker var världens skönaste dusch. Det var inget annat än ljuvligt.

Jag duschade efter att ha klivit upp igår morse vid åttasnåret. Sedan åkte vi till Slottsskogen och slappade i solen. Därefter åkte jag till tåget och åkte tåg hela natten. När jag kom hem hit hämtade Bettan mig, sedan tog vi en promenad och åkte sedan hem till Linda för syrengrävandet som jag nämnde innan. Kom sedan hem igen för att återigen gå ut och gå en promenad. Och nu har jag som sagt tagit en dusch efter att ha känt mig mer än lovligt ofräsch. Himmelriket. Är så avslappnad som det går. Nu ska jag snart gå och lägga mig, känns fortfarande som om jag lever på någon slags förlängning av gårdagen.

Brajbyn!

Sådär ja! Efter en kort men medelintensiv helg i Göteborg hos Malin och Oskar (bilder kommer kanske senare) har jag nu lyckats ta mig upp till Bredbyn och sitter nu i vardagsrummet hos Bettan.

Det tog över 14 timmar med nattåget och jag lyckades avverka en roman (Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist - rätt ok faktiskt, jag gillar ju samlingar med mörka, skruvade skräckhistorier!) på de första fem timmarna. Sedan började jag läsa en annan bok som jag har som handlar om signalsubstanser i hjärnan och dess funktion vid depression och psykoser. Också rätt intressant fast på ett helt annat sätt.

Kupén, som har plats för sex personer intogs i Göteborg av undertecknad samt två medelålders män som skulle till Bastuträsk och Boden, om jag inte missminner mig. Det kändes ganska lugnt, de samtalade medan jag läste min bok, jag uppfattade inte så mycket av samtalet eftersom det mest tycktes handla om borgarråd i Skellefteå eller liknande.

Precis innan vi ska åka så hoppar de på; tre stycken tonåriga basketspelare som skulle vidare upp till Luleå. Jag skrattade nästan när jag såg dem, har nog aldrig tänkt på att man kan se så extremt tonårig ut! De var säkerligen runt 1.90 långa alla tre, finniga och väldigt smala. Deras pubertetskroppar hade inte riktigt hunnit med att få alla kroppsdelar att växa i takt och de hade inte någon anmärkningsvärd kontroll över dem. Fick flera gånger små sparkar av överdimensionerade sneakers vilket följdes av ett skamset "förlåt" med halvspruckna röster.

I alla fall, när jag sitter där och läser och försöker stänga ute de två olika konversationerna som pågår omkring mig så öppnas dörren. Där står en flicka på cirka 10 år och flinar maniskt.

"Hej!" säger hon högt hon och möts av en frågande tystnad.

"Hej!" nu började vi skruva besvärat på oss, det var riktigt otäckt, som något ur en skräckfilm. Jag kan inte förklara varför men hela hon kändes fel bara.

"Hej gubbar!" hinner hon klämma ur sig innan en kvinna, förmodligen hennes mamma, sliter med sig henne och ger oss en ilsken blick. Sedan smäller hon igen dörren.

När jag nu i efterhand läser detta så verkar det inte så konstigt som det kändes då, det var något skrämmande med den ungen som gjorde det helt surrealistiskt.

Vid tiotiden på kvällen hade vi nått Stockholm och jag hörde följande från de båda männen:

"Stockholm... Sveriges nav, det är härifrån allt styrs."
"Ja fy fan så hemskt!"

Detta fortsatte med diverse näsrynkningar om helvetesplatsen Stockholm, en klassiker bland norrlänningar. Någonstans så lever denna tro att om Luleå var Sveriges huvudstad så skulle vardagen vara rent himmelsk, det är som om marken som Stockholm vilar på egentligen är en enda stor indiansk begravningsplats och bara vibrerar av ondska. Det är ju rätt smidigt att när man inte är nöjd med hur ett land styrs klaga på en plats istället för att göra något konstruktivt.

Nog om detta nu, nu måste jag ju berätta det som jag förutspådde innan resan påbörjades:

Fisen.

När vi vid midnatt hade fällt upp sängarna och lagt oss så hade temperaturen letat sig upp till nästan trettio grader på termometern som satt bredvid dörren. Inom en minut efter att allt blivit tyst så känner jag det. Någon hade släppt sig. Lukten letade sig in i näsan, upp i bihålorna och tycktes nästan tränga ner i svalget. Jag kände hur en kväljning pockade på min uppmärksamhet när jag inte kunde sluta tänka på att lukten kom från någons tarm, från ruttnande matrester. Trots detta så lyckades jag med att andas med munnen (fastän jag ändå kände stanken) och räkna till femtio tills fasan var över.

Nåja, nu är jag iallafall här, vi har precis varit hos Linda och grävt upp syrener och flyttat på dem och varit sådär härligt sommaridylliska. Ikväll ska jag nog bara slappa, är extremt trött och har som sagt varit manlig och grävt och skyfflat jord idag!

Nightwish????

Första gången jag hörde den undrade jag vad fan det var. Vadå folkmusik? Nu älskar jag den.



Har precis hittat flera nya skivor bara genom att surfa runt nästan helt planlöst på youtube. Jag älskar internet! Passar perfekt nu när jag ska sitta/ligga i en tågkupé i nästan 13 timmar på söndag...

Divine Heresy

Det här är tamigfan det bästa jag hört på länge! Notera den alldeles fantastiskt tjocke Dino Cazares (ex Fear factory, Asesino)!

Riktigt, riktigt, RIKTIGT bra låtar!

Jag skulle nog tippa på att hälften av alla som kommer in till den här sidan via google har sökt på följande:

Låtar
Bra låtar
Riktigt bra låtar

Till er som nu når in på denna sida i hopp om att hitta någon riktigt bra låt; är inte i princip alla låtar som finns riktigt bra låtar för någon?

Long term potentiation

Sitter och tentapluggar och är inne på ett avsnitt om NMDA-receptorer och synaptisk plasticitet när det plötsligt slår mig att jag sitter och lär mig om vad som händer i hjärnan när man lär sig.

Det är nästan lite djupt.

A night on the job

Sådär, en till arbetskväll. Jobbar 19-03 efter att ha varit i skolan och redovisat helvetesarbetet (som som vanligt visade sig vara rätt harmlöst).

18.45: Möter Daniel utanför för att ladda upp inför en hård arbetskväll.

18.57: Loggar in. 5 personer i kö. Wehoo, lönehelg. Tänka sig att 5 personer i kö verkar mycket när det kunde vara 40-50 på Telia.

19.50: Sitter två meter ifrån Daniel och chattar med honom på MSN.

20.30: Daniel skapar en erotisk skulptur av mitt iPodfodral.

21.53: Mat (kyckling med någon thaicurry och kokosmjölk, gott!) samt lite djupa samtal.

22.15: Kund ringer och alldeles efter att han uppgett vilken adress han befinner sig på så skriker han "HAR DU RAKAT PUNGEN ÄN DÅ?!" till en kompis. Telefonvett!

Hela kvällen har Daniel och jag suttit och dragit obscena och interna skämt, alla andra sitter lyckligt ovetandes.

00.50: Vi går ut och simulerar balettlektion och pratar strunt.

01.26: En upprörd dam från Växjötrakten (eller något sånt) ringer och jag kan bara försöka hålla mig för skratt eftersom jag bara tänker på Killinggängets sketch om Ölandsbron när jag hör hennes dialekt.

01.45: Hjälper till att pimpa Daniels blog så att den också ska kunna berätta varifrån människor tittar in.

02.10: Den sedvanliga promenaden runt kvarteret.

Nu får jag snart gå hem och två av de STORA prövningarna som återstår innan jag får resa bort och slappna av är avklarade. Den första var PBL-arbetet i toxikologi, den andra var det här arbetspasset. Imorgon blir det middag med Baldur, Daniel, Geir, Hallgeir och Raquel. Kanske tittar Robert förbi också, om han hinner. Och Eurovision. Det finns verkligen pinsamt dåliga låtar som framförs av folk som inte kan hålla en ton.

Efter det återstår stenhårt tentaplugg och tenta.

02.46: Checkar ut mentalt.

02.56: Loggar ur.

God natt!

Googlelicious

Nu har jag efter att ha inspirerats av Raquel också införskaffat mig en magisk räknare som gör att jag kan se varifrån folk kommer in till min blog. Jag hade inte väntat mig att någon förutom ett par-tre stycken läste den men ack så fel jag hade!

Det bästa är ju, såklart, sökord som folk skrivit in på Google. Ibland svindlar tanken verkligen när man försöker förstå varför folk söker på vissa saker!

Här är några smakprov:

Bra låtar (denna återkommer varje dag och flest av alla sökord!)
Glykolys
Rynkiga knän
Bipolär/Bipolär light (mmm, efter Expressens artikel så tror förmodligen halva den svenska befolkningen att de är bipolära. Det stod ju trots allt i EXPRESSEN!)
Musikteori
Valsalva
Bra (snacka om ospecifik sökning!)

Och nu, mina damer och herrar, kommer vinnaren:

Skönt att klia sig i röven

Serveringsförslag?

När jag för ett tag sedan skulle tillaga lite kycklingfiléer så tog jag en bild på förpackningen. Serveringsförslag? Jag skulle gärna vilja veta vad rätten heter och varför man käkar den med pensel?

Baslådaaa

Bipolar light?

Så luras vi att tro att vi är sjuka, skanderas det på Expressens hemsida idag. Tydligen har läkemedelsföretag "lanserat" en ny sjukdom i ett syfte att sälja mer mediciner. Detta får mig att tvivla på att människor i allmänhet överhuvudtaget är förmögna till kritiskt tänkande. Visst kan man spekulera i den etiska aspekten av att tjäna en massa pengar på folks lidande men jag har svårt att tro på något annat än att grundtanken är god, det vill säga att behandla sjukdomar.

Det är på något sätt allmänt vedertaget numera att vi ska ogilla vissa företag och myndigheter såsom samtliga läkemedelsföretag, Telia och Skattemyndigheten. Svart eller vitt existerar inte, de stora, svarta monstren gör vad de kan för att sluka människorna och skapa så mycket lidande och kaos som möjligt.

Den verkliga ironin uppdagas sedan när jag läser nästa artikel: "Rena kroppen som stjärnorna"

"Glöm tarmsköljning och fasta.Nu finns det ett enklare sätt att detoxa din kropp."

Ser ni något samband? Läkemedelsföretag - onda, naturläkemedelsföretag som har 0.002% vetenskapliga bevis för att produkterna de säljer verkligen håller vad de lovar (förutom att inte vara rent toxiska) - goda.

Trebarnsmamman Lena Jönsson intervjuas:

Samtidigt som hon dricker Methoddraine undviker hon godis och kött. I stället äter hon mycket grönsaker och motionerar oftare.
- Jag känner mig mycket fräschare. Det är som att klippa sig, säger hon.

När jag läste artikeln så kände jag hur mina ögon började konvulsera och vrida på sig i ett desperat försök att hoppa ur sina hålor och därmed undslippa att riktas mot sådan idioti. Methoddrain i kombination med att äta nyttigare och öka mängden motion har fått henne att må bättre? DUH!

Huvudsaken man har slängt i en massa saker som låter bra (bockhornsklöver, fänkål, hallon, alplilja, palmblad, babyandedräkt, solstrålar) så går folk på det och betalar massor av pengar för de undergörande effekterna för det är ju så naturligt! Då måste det ju vara bra, eller hur?

Att naturen å andra sidan bjuder på många av de dödligaste gifter vi känner till, det hamnar liksom i skymundan, speciellt eftersom rådande lagstiftning är minst sagt bristfällig när det gäller att kontrollera exakt vad som säljs i hälsokostväg.

Så nästa gång ni läser en artikel i skräpdagstidningarna, tänk kritiskt innan ni sväljer allt med hull och hår.

Aaaaaaaahhh*HOST HOST*

På jobbet, snart klarat mig igenom ett tiotimmarspass.

23.12: Daniel och jag går på två toaletter som ligger vägg i vägg och simulerar asiatisk skräckfilm. Precis innan har vi åkt hissen upp och blivit aningen skrämda av den.

23.14: En av växeltelefonisterna är uppenbarligen påverkad av något och sitter och för en konversation med en kollega om när han fick en psykos i somras.

Under kvällen har gatunamnen Ollonvägen, Glidvägen etc flugit förbi i periferin. Självklart fnissar jag inombords när jag hör dem.

Det är så fascinerande att folk tror att man inte hör dem när man ber dem dröja och trycker på muteknappen på telefonen. Man får höra en hel del fint.

00.09: Det är så jävla otäckt med vuxna kvinnor som har små flickröster.

01.53: Nu åker jag hem. Fan så skönt!

Miss, you have acute angina!

Idag har Bettan och Susanne precis avslutat sin Stockholmsvistelse. Vi har bara tagit det lugnt, gått ut och käkat och så. De kunde verkligen inte ha valt en bättre vecka att komma och hälsa på, har bara haft ett seminarie och en lab den här veckan. Nästa vecka blir späckad med toxikologi och sedan är det tenta!

Skrev precis ett mycket surt brev via ett kontaktformulär på Bredbandsbolagets hemsida och fick ett mail tillbaka att de inte kunde läsa mailet på grund av typsnittet JAG använt. I DERAS kontaktformulär. Ridå.

Hjärnkirurgi?

"Jamen, det är ju inte hjärnkirurgi direkt!"

Så säger man ju i allmänhet om man vill understryka hur lätt någonting är att genomföra. Vad säger då hjärnkirurger i samma situation (om de nu inte vill låta självgoda)?

Dagens bästa

Fanny: Hur stavar man till metabolism på engelska?
Mariann: (med brittisk accent): Metabolism!

Henles slyna

Två dagar utan kaffe och jag märker redan skillnaden. Det är fanimig otroligt. Jag slipper gå och kissa 322 gånger om dagen och dessutom så är det mycket lättare att koncentrera sig. Det är konstigt att någon som inmundigat såna mängder koffein inte blivit mer härdad.

Imorgon är duggan och jag har drabbats av den sedvanliga pluggatförmycketpsykosen. Den går ut på att när man tänker på något annat så kommer alltid (amoxillin, valproat, ketogan) tankar på det man pluggat (NMDA, glutamat, barbiturat) in och (sucralfat) stör. Sedan, efter tentan eller duggan eller vad det nu är så glömmer man 80% av alltihopa på några timmar. Jag undrar hur jag skulle varit nu om jag inte börjat plugga?

Vet ni förresten något jag tycker är riktigt, riktigt coolt? Straighta killar som vågar skämta om sin sexualitet. Jag menar, hur många finns det egentligen som är trygga nog i sig själva för att göra det? JAG vågar ju göra det men det är ju inte riktigt samma sak. Å andra sidan tycker jag det är fruktansvärt roligt med killar som är så homofobiska att de äter sin varmkorv från sidan.

Kraftaverk

Under de senaste dagarna har skolan invaderats av tanter. Vart man än går i huvudbyggnaden så har luften en mustig underton av något för gammal rosparfym och postmenopaushormoner. Idag när jag gick förbi matsalen så stod det en flock av dem där, de blängde, DÖMDE mig med ihopsnörpta munnar.

I övrigt är allt som vanligt, skoltrött och duggaångest. ÅNGEST. Vet inte ens vad vi ska kunna och när inte kursansvarig vet det heller så blir man helt trött.

Definitionen av vuxenhet

Jag har under de senaste par åren verkligen börjat märka av ålderstecken. Grå, eller rentav vita hår har börjat smyga sig in i håret och skägget, vi funderar på var vi ska KÖPA lägenhet och jag har lagt mig till med en ölmage som snart hänger runt anklarna. Det främsta vuxentecknet är ändå att man börjar diskutera bajs med sina vänner. Nu menar jag inte metaforen bajs, nej jag pratar konsistens, färg, hur ofta man defekerar och så vidare. Även om man varit frispråkig innan denna magiska period i ens liv inträder så har man haft en tyst överenskommelse med sig själv och andra om att what happens in the ändtarm stays in the toilet. Eller något liknande.

Ända tills den dag då allt förändras. Man intresserar sig för tarmens hälsa, man pratar om fibrer och kaffe och stress och allt som kan påverka tarmrörelserna. Det är lite fint på något sätt, som om man blivit medlem i någon exklusiv klubb. En klubb med ett brunt klubbemblem.

Detta är alltså definitionen av vuxenhet; villa, barn, vovve och Volvo är bara för mesar.

Rec

Nu, mina vänner, är jag nöjd. Efter min totalsågning av remaken av One missed call samt 3-d-animationsonanin som försiggår i skräckfilmsindustrin för tillfället så är Rec minst sagt en frisk fläkt. Filmen handlar om ett reality-tv-team som följer brandmän på en rutinuttryckning till ett hus som snart kryllar av zombies. Ganska standard vad gäller zombiefilmer egentligen men det känns ändå fräscht, speciellt med tanke på att splatternivån är låg och ersatt av en genuint otäck stämning. Och det är detta som gör det så bra. Den skakiga kamerabilden och förstapersonsperspektivet i kombination med att man bara VET att något kanske kommer att hoppa fram ur mörket gör att man ibland känner en klump av rädsla i halsen, nästan lite panik.

Jag vet inte vad det är med den här typen av film, antingen tycker man det är jätteotäckt eller jättelöjligt. Självklart finns det dock några negativa saker att peka på. Ibland blir det väldigt mycket Spökhuset på Gröna Lund över det hela, zombies hoppar fram ur mörkret precis när ljusstrålen träffar dem och trots den låga budgeten har de lyckats få fram lite äckel med öppna sår. Men det förlåter jag dem. Jag frågar mig själv gång på gång, varför är det så svårt för filmmakare att förstå att det inte behövs tonvis med dyra effekter för att göra bra film?

I oktober kommer den amerikanska remaken...

One missed call

När jag jobbade på mitt första jobb här i Stockholm (vi ska låta företagsnamnet vara osagt...) så var jag ensam ansvarig för all utgående post och frakt överhuvudtaget. Det var väldigt hektiskt men jag klarade det strålande, om jag får säga det själv. Jag hade koll. I had my shit together, liksom. Vissa människor som jobbade där och ville ha saker skickade var däremot på grund av att jag var ny helt övertygade om att jag inte klarade av någonting. Minst en gång per dag kom någon med en elektronikpryl varpå ett papper var fäst, ett papper där en adress var skriven STORT och tydligt med märkpenna. När de lämnade över videokameran, fjärrkontrollen eller vad det nu var så a-r-t-i-k-u-l-e-r-a-d-e de alltid fram, långsamt och övertydligt:

"Jag vill att du skickar det här *pekar på artikeln* till den här adressen. Den måste skickas idag, till den adressen *pekar igen*."

Detta åtföljdes alltid av en lätt bekymrad och överseende blick, som om de var lite stolta över att kunna få postmongot att göra någonting meningsfullt i sitt liv.

"Den måste skickas idag, det är väldigt viktigt. Till den adressen som står där. Kan du skicka den idag? Kan du det? Hm? Det är viktigt att den kommer iväg idag. Till den adressen."

Att någon utgår ifrån att man är helt dum i huvudet och inte fattar den enklaste sak är riktigt irriterande.

Det är dock precis vad som sker i remaken av den japanska filmen One missed call. Originalfilmen som trots den ganska absurda grundidéen faktiskt berättade en spännande och tragisk historia har omvandlats till en Hollywoodversion där man i minsta detalj förklarar alla aspekter av historien och lindar in detta i en kakofoni av vidriga datoreffekter. Det hade inte ens förvånat mig om filmen avstannat under vissa perioder och det kom upp en text:

"Nu förstår ni att det var alltså hennes telefon som ringde där, och det var dottern som ringde upp. Dottern alltså, inte mamman. Otäckt va? Sedan var det en person med konstigt, deformerat ansikte ni såg, vi tar det en gång till i slow motion och zoomar in för säkerhets skull!"

Jag förstår ärligt talat inte vad som hänt skräckgenren. Personligen tycker jag det är de där små subtila sakerna som skrämmer, inte att få ett 3d-animerat babylik uppkört i fejan. Och varför bytte de TELEFONSIGNALEN? Var melodin för japansk för att amerikanerna skulle förstå den?

Nej, den här filmen får endast 1 enda slidmynning av 5 möjliga. Sky som pesten och titta på originalet istället.