Det sjunde gomseglet

Nu är det fastslaget. Den är här: Personlighetskris 2006.

Varför har jag ingen aning om. Kanske det som är det jobbiga egentligen.

Farewell Brevik...

Så, sista kvällen i Bredbyn. Även om det känns jätteskönt att åka hem igen så känns livet i Stockholm helt plötsligt främmande på något sätt, detta inträffar varje gång jag varit här och jag vet inte varför.

Om jag ändå kunde stänga av åtminstone en del av tankeflödet ibland. Det känns som slöseri med både tid och energi att gå omkring och grubbla över saker hela tiden. Vore man kanske lyckligare om man var totalt korkad?

Sitter och funderar över hur mitt liv kommer att se ut nu när jag börjar plugga och återupptar gymnastiken. Kommer jag överhuvudtaget ha något liv utöver detta? Hur kommer jag att förändras som person? Kommer jag att trivas? Och återigen; varför sitter jag och ödlar tid på att fundera över det istället för att ta det som det kommer?

Små thaislynor har inte en tendens att växa...

Man måste väl ändå se det som en bedrift att få med ordet "lister" fyra gånger i tre meningar?

Amen ska du säga som dejtar döda människor!

Så har ännu en dag gått i den stillsamma lilla by som kallas Brevik. Förlåt, Bredbyn.

Jag är uttråkad. Riktigt uttråkad. Ikväll har jag suttit rakt upp och ner och glott. Inga att ringa och de som skulle ringt hör inte av sig alls. Varför kommer det som en överraskning varenda jävla gång jag kommer hit?

Träffade Pulver på macken ikväll när jag stod och kollade på filmer! Han är riktigt söt han och förmodligen den ende här i byn som vet hur jag känner mig.

--------------

Behold Judas
Betrayer
Behold Judas
Behold!
Curse they prophet
Abhor thy martyr
Behold Judas
Deciever
Behold Judas
Behold!
Mock thy tyrant
Cast out thy ruler
Behold Judas
Betrayer
Behold Judas
Behold!
Curse thy prophet
Abhor thy martyr
Behold Judas
Behold Judas
Behold!

In tha fucking Bredbyn

Sådär, då var man här igen! Varje gång man kommer tillbaka så känns det som om man aldrig åkt härifrån. Gud vad jag inte är avundsjuk på de som blev kvar här.

Inte för att det är något fel med det men det passar inte mig direkt.

Så, vad har jag då sysselsatt mig med under mina fem dagar här? Jo:

Ätit
Lekt med Eliza
Målat hus (iklädd ett par fantastiska arbetarbyxor med KNÄSKYDD! *wink, wink*)
Hälsat på lite gamla kompisar
Ätit
Spelat Nintendo DS

Jo, och så var jag med min bror och Emelie och kollade på huset de funderar på att köpa! Det är otäckt med zigenarna som bodde där innan, de bara försvann! Koppar med kaffe stod kvar på bordet, alla kläder, möbler, ALLT var lämnat kvar i huset! Ändå är det snart tre månader sedan de försvann! Lite kusligt måste jag säga! I övrigt var huset fint men jag undrar om mitt omdöme inte färgats lite av det faktum att någon annan familjs grejor låg kvar överallt och man visste att de inte blivit rörda på flera månader...

Nu ska jag snart äntligen hem till gamla goa Stockholm igen! Det kommer att kännas skönt, sedan kommer Tomas och Emelie ner och spenderar lite tid i ghettot med mig och Danne och det kommer att bli en upplevelse utöver det normala!

Har funderat mycket över det mänskliga intellektet under den senaste tiden. Om man inte vill ha känslor för NÅGON, kan man förmå sig att inte få några då? Och om man tvärtom extremt gärna VILL ha dem, kan man då intala sig att man har dem? Var går då gränserna för fantasi och verklighet? De känslor, tankar, åsikter etc man har, är de riktiga eller någon typ av mentala murar man satt upp i syfte att skydda det egna jaget?

Och vad är det Bredbyn gör med mig egentligen? Var kommer dessa kvasifilosofiska funderingar ifrån? Tydligen händer detta när jag är ostörd med mig själv för länge.

Puppinupp

Sådär, så var sista dagen på jobbet avklarad! Klockan är halv fyra på morgonen, jag har precis kommit hem från SLM och för en enda ovanlig gångs skull så har jag varit FULL två dagar i rad! Helt otroligt! Jag, Robban och Henke har haft det riktigt kul både på Sidetrack och SLM, förhoppningsvis går söndagen åt till att sova ut rejält.

På måndag bär det iväg till Bredbyn, jag längtar faktiskt riktigt mycket, speciellt efter att få träffa Eliza...