Rec

Nu, mina vänner, är jag nöjd. Efter min totalsågning av remaken av One missed call samt 3-d-animationsonanin som försiggår i skräckfilmsindustrin för tillfället så är Rec minst sagt en frisk fläkt. Filmen handlar om ett reality-tv-team som följer brandmän på en rutinuttryckning till ett hus som snart kryllar av zombies. Ganska standard vad gäller zombiefilmer egentligen men det känns ändå fräscht, speciellt med tanke på att splatternivån är låg och ersatt av en genuint otäck stämning. Och det är detta som gör det så bra. Den skakiga kamerabilden och förstapersonsperspektivet i kombination med att man bara VET att något kanske kommer att hoppa fram ur mörket gör att man ibland känner en klump av rädsla i halsen, nästan lite panik.

Jag vet inte vad det är med den här typen av film, antingen tycker man det är jätteotäckt eller jättelöjligt. Självklart finns det dock några negativa saker att peka på. Ibland blir det väldigt mycket Spökhuset på Gröna Lund över det hela, zombies hoppar fram ur mörkret precis när ljusstrålen träffar dem och trots den låga budgeten har de lyckats få fram lite äckel med öppna sår. Men det förlåter jag dem. Jag frågar mig själv gång på gång, varför är det så svårt för filmmakare att förstå att det inte behövs tonvis med dyra effekter för att göra bra film?

I oktober kommer den amerikanska remaken...