Pessimistjolle

Nu är den här igen, tentaångesten. Jag misstänker att den kan komma att knäcka mig den här gången. Förutspådde idag att jag inom en snar framtid kommer att ligga i fosterställning i ett hörn och maniskt kleta läppstift runt munnen med tom blick femtusen sidor powerpointslides i famnen. Det har varit 78 föreläsningstillfällen på den här tiopoängskursen, jag är så trött på alla papper som ligger överallt att jag har lust att kaskadkräkas över dem och sedan skratta vansinnigt. 

Det är för övrigt också mycket svårt att motivera sig att plugga när man suttit i sex timmar och lyssnat på någon tråkmåns med hängpattar berätta om sin forskning. Och vad händer förresten när klassen suttit i ca fem timmar och alla nästan har lust att krypa ur skinnet av leda? Jo, en av de tyska utbytesstudenterna får för sig att riva sönder tidningspapper. Lååångsamt och metodiskt, rrrrrrrrrrrRRRRRRITSSSSSSSSCCCCH, får han till långa fina remsor. Sedan börjar han om. Från min plats längst bak ser jag hur samtliga huvuden vänder sig om för att stirra på idioten som stör hela föreläsningen. Men han sitter lugnt och koncentrerat kvar och river sina jävla pappersremsor. Jag hatar dig, tyske utbytesstudent vars namn för mig är okänt och ointressant. 

Idag har jag gjort huvudvolter på gymnastiken. För er som inte vet vad det är ska jag beskriva det: Man springer i ca 922 km/h rakt mot en jättehög och jättehård plint, sedan hoppar man på en språngbräda som ligger framför, flyger så man är uppochner i luften medan man sätter ner huvudet på plinten (fortfarande i överljudsfart), trycker ifrån med armarna och landar förhoppningsvis på fötterna på andra sidan efter att ha varit livrädd i 1.5 sekund. Sedan funderar man hur man är funtad egentligen som utsätter sig för något sådant. Och så upprepar man det.

För övrigt funderar jag på att byta blogplats nu, det är oacceptabelt! Så fort typsnitt eller typsnittsstorlek ändras i Blogger så är allt förstört, det går inte att ändra tillbaka och man får skrota hela inlägget.