Feminism.
Ett ord som egentligen borde få mig att associera till något som borde vara självklart; att kvinnor ska behandlas lika och ha lika villkor som män. Nu vet vi ju alla att så icke alltid är fallet och visst är det beundransvärt att det finns så många som kämpar för att ändra på detta.
MEN...
Nu är det inte människor som gör något konstruktivt jag associerar med när jag hör ordet feminist. Nej, snarare är det anarkofeminister och kukskatt jag tänker på. Kukskatt. Jag vill så gärna gilla Gudryn Schyman men det är ibland svårt, speciellt när hon kom med en så totalt genomkorkad idé. En diskriminerande idé. Från den främste jämställdhetskämpen i Sverige.
Mäns våld mot kvinnor är ett av samhällets största problem, anser F!. Mäns våld mot kvinnor. Jag riktigt ryser i hela kroppen när jag läser den meningen, det är verkligen en av de mest vidriga meningarna i svenska språket. Män, som genom sin penis automatiskt blir riktigt genomonda, som släpar sig fram likt en homogen massa i jakt på kvinnor att misshandla och utnyttja. Jag blir verkligen förolämpad att det finns människor som anser att jag skulle vara latent våldsam bara pga min y-kromosom. När jag en gång påtalade detta för en rabiat feminist så kontrade hon med "jaha, men hur skulle du gilla det om din mamma blev överfallen? Va? VA!?". Där går det liksom inte att föra diskussionen vidare, i sin ilska så tar de till helt irrelevanta argument och vägrar lyssna mer.
Det som skiljer sig från riktiga feminister och de "nyfeminister" som jag så starkt föraktar är att nyfeminister försöker bekämpa sexism med sexism, och inser själva inte att de förlöjligar sig själva och motverkar det de vill uppnå.
8 oktober 2008
Dagens Jag vet inte riktigt var jag ska börja...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Det är en konst att var radikal med finess. Få lyckas.
Skicka en kommentar