Jag har börjat med en besynnerlig vana när jag sitter på jobbet. När jag svarar i telefon eller går igenom en beställning med en kund så kommer jag på mig själv med att eftertänksamt stryka tummen och pekfingret över hakskägget. Funderar lite på om jag inte borde köra hela racet ut; jag skulle sitta här med tweedkavaj och smacka belåtet på min pipa.
Sitter precis och nördar ner mig i en övning i musikteori 2, som jag påbörjade för ett tag sedan. Den går ut på att man ska skriva ut en massa susackord som löser upp sig och så får man förhållningstoner till ett nytt susackord så att det bildar en alldeles fantastisk kedja liksom. Inte för att jag tror att någon som läser detta kommer att kräma i trosorna av fascination men det lär vara kul för mig att läsa om detta när jag är klar med alla musikteorikurserna, smackandes på en pipa och mullerskrattandes.
3 juli 2008
Vuxna jag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag krämar sannerligen inte, men jag kanske mullerskrattar lite.
Skicka en kommentar