Konstfack

De flesta har säkert hört talas om den Konstfackelev som vandaliserade en tunnelbanevagn, filmade det och sedan använde filmen som examensarbete.

I en essä som konstnären lämnade in förra året (som även bestod att bilder från en annan film där han sprayar ner väggar på tunnelbanestationen Fridhemsplan) går bland annat följande att läsa:

"”Om det kostar samhället så jävla mycket, skit i att tvätta bort det, folk har väl ganska bra om man har tid att gnälla över att en yta färg har bytt yta, stackars bostadsrätt!”"

Är det inte snarare så att man har det rätt bra om man blir så uttråkad att man känner att man har tid att bete sig som en idiot för skattepengar?

Essän innehöll även två helsidor fyllda med texten "bla-bla-bla-bla-bla" och fick betyget godkänt. Det är i skrivande stund oklart om det överhuvudtaget går att få betyget icke godkänt på Konstfack, samt om det är någon som kritiskt värderar elevernas arbete eller om det bara finns en apa som har till uppgift att stämpla GODKÄNT på allt som lämnas till den.

Visst är det intressant egentligen, detta med konst? Förr i världen fick de personer som faktiskt kunde måla en porträttbild av någon högst cred, idag existerar såna personer knappast alls. Vad beror detta egentligen på?

Idag fungerar konst alltför ofta såhär: en person som överhuvudtaget inte har några talanger eller färdigheter får en kris. Utan något som utmärker personen så är han eller hon ingenting och ingen kommer att minnas henne/honom i framtiden. Sedan väcks en idé:

"Aha! Jag blir konstnär! Det är ju speciellt och lite konstigt och kommer jag bli så där annorlunda, lite bättre än gemene man!"

Och det känns säkert rätt bra. Problemet är att personen i fråga inte äger någon talang. Istället bajsar personen på en tallrik, lindar in det hela i gladpack och gastar "NI FÖRSTÅR BARA INTE KONST!" till folk när de inte förstår vad idioten håller på med. För det är ju rätt behändigt att alltid ha den meningen att falla tillbaka på, eller hur? Så, för att sammanfatta (och läs nu noga, små grå pojkar och flickor med dåligt självförtroende för här kommer er chans att BLI NÅGON!):

1. Gör något konstigt, det kommer alltid att vara något som vem som helst kan göra men i ert huvud så känns det som om ni är Gud själv, skulpterandes en kvinna av ett revben och lite papier maché.

2. Var överlägsen mot folk (ännu ett sätt att vinna lite självkänsla) som ifrågasätter er och säg att de inte möjligtvis skulle kunna förstå KONSTEN, de har ju ingen känsla för KONST.

3. Utnyttja KONSTEN till att få studieresultat från Konstfack, få pengar för er KONST från människor med minst lika svag självkänsla som vill vara unika genom att äga ny, spännande KONST. Var noga med att alltid ladda upp med konstiga kommentarer, åsikter och handlingar, ingen kommer att ta er KONST på allvar om ni inte är mystiska och svåra. Ha alternativa kläder och glasögon på er som egentligen inte alls är särskilt alternativa eftersom var och varannan södermalmsbo ser precis likadan ut.

Sedan är det bara att köra på tills den dagen som livskrisen kommer och ni inser att ni egentligen är värda lika mycket som bajs på en tallrik, inlindad i gladpack.

Kolla in följande länk. Ser ni hur svåra de är? Några tittar lite mystiskt åt sidan, som en protest mot kameran och etablissemanget. De två till höger till soffan sitter där med sin helt alldeles egna, unika look och.... ser precis likadana ut. Sedan råkar någon bara gå förbi sådär alldeles precis när kortet togs, herregud vad SPECIELLT och ANNORLUNDA!

Skulle någon i övrigt ha kritik mot min kritik här så är allt jag har att säga att ni minsann inte förstår er på kritik, så ni vet inte vad ni talar om.