Deep throating extravaganza

Visst är det helt otroligt hur livet kan förändras? När jag pratade med kuratorn sist så kom jag att tänka på livet i Göteborg. Under en lång tid så kändes det som att Göteborgsmikael befann sig i Stockholm men nu känns livet i Göteborg så fjärran att tanken nästan svindlar.

Ska tillbaka till Göteborg vecka 1 och jobba på Barbarella, blir nog tvungen att åka upp till Kortedala, Bergsjön osv och bara gå omkring och verkligen känna efter hur det var. Det är så konstigt, för många av känslorna som kommit upp under den senaste tiden är så svåra att förklara men det känns verkligen som att jag bokstavligt talat var en helt annan person när jag bodde i Gamlestan och Kortedala.

Har pluggat ikväll, klockan är kvart över sju och förhoppningsvis blir det flera timmars pluggande till. Efter mycket tandgnisslande blev jag tvungen att ge upp och bara inse att jag inte kan lära mig vissa saker mer och att det är bättre att plugga som fan på de saker som går bra.

Måste bara lära mig de olika typerna av radioaktivt sönderfall igen. För typ sjunde gången. Förstår inte varför allt som har med fysik att göra bara får mig att må illa. Alla energidiagram och siffror också, de får mig verkligen att vilja gå ifrån skrivbordet, lägga mig på sängen och gråta i kudden. Eller något liknande.

Hittade förresten den här musikvideon när jag var inne på Vanims blog, så jävla snygg! Höghastighetskamera är skiten!

Sigur Ros- Vidrar vel til loftarasa