Djúpur

Jag sitter ensam framför datorn hemma hos Baldur och vräker i mig isländskt godis. När jag äter godis eller något annat innehållandes någon slags sockerart så menar jag business, jag äter tills jag mår illa och sedan lite till. Sedan vill jag lägga mig i fosterställning och våldtäktsduscha mig rynkig.

Diskuterar taxonomi med Henning över MSN inför tentan. Plötsligt kommer en hypotes upp om hur det skulle vara att hjälplöst fagocyteras av en viss korpulent polack. Återigen - våldtäktsdusch. Efter detta dör det seriösa med tentaplugget ut och jag sätter mig istället och tittar på Robot Chicken.

Aftonbladet rapporterar idag lystet om Melanie Griffiths rynkiga knän. Ni läste rätt; RYNKIGA JÄVLA TANTKNÄN!

"Skådespelerskans knän förfaller"

När jag torkat tårarna efter chocken över en avdankad Hollywoodskådis fallerande epidermis så vandrar mina tankar direkt till personen som skrivit artikeln. Efter ett antal hårda år på journalisthögskolan får vederbörande sin stora chans; att skriva för en av Svea rikes största tidningar. Och får i uppdrag att skriva ovannämnda monstrositet.

Jag kan bara tänka mig hur doften av framgång måste ha ersatts av en helt annan; förslagsvis en komposition av kokt kött, damm, hårbotten och våtmark.