Återigen, tentaångest...

I natt drömde jag att jag panikslaget sprang omkring och letade efter min morbrors kropp, alltmedan han hela tiden fanns bredvid mig och sade att han redan var borta och att allt kommer att bli bra.

Otäckt som fan, det satte liksom stämningen för hela dagen.

På fredag åker jag iallafall upp till Bredbyn, känns jätteskönt! Ska till och med gå på Bredbydagen på lördag! Tänker inte bemöda mig att försöka förklara Bredbydagen här eftersom jag känner att text i sig inte förmår beskriva denna storslagenhet.

För er som likt mig förstår att det är sunt och friskt att ha synpunkter om allt, läs den här killens sida!