Bredbyn baj spring

I fredags packade jag och Baldur väskorna och begav oss mot Arlanda för att flyga iväg till Gideå flygplats och sedan vidare till Bredbyn. Det har varit extremt mycket med skolan på sistone och båda två behövde verkligen komma bort. Sedan skulle Baldur vara präst på Williams dop dagen efter så det var lite extra ovanpå allt det andra. När vi kom fram till Arlanda, i god tid som alltid, så försökte vi checka in med hjälp av de små käcka incheckningsautomaterna som numera finns. Det gick inte. Vi gick till Höga Kustenflygs disk för att ta reda på vad som hänt. Damen i kassan tog fram vår bokning och frågade sedan om vi ville boka om flyget. När vi undrade vad hon menade sade hon "Ja, ni har ju precis missat flyget, det gick för fem minuter sedan!".

Jag trodde mitt hjärta skulle stanna! Det visade sig att Höga Kustenflyg, må de BRINNA I HELVETET, hade ändrat tiden för flighten utan att meddela oss om det! Efter idogt stressande och klurande lyckades vi till slut boka in oss på SAS flygning till Sundsvall klockan 23, därefter fick vi gratis taxi de cirka 20 kvarvarande milen till Bredbyn efter att min käre bror ringt och skällt på Höga Kustenflyg. Det var två extremt trötta stockholmare som klockan två mötte upp Bettan utanför Bredbyns gästgiveri. Ja, ni läste rätt, jag åkte hem till min egen hemby och bodde på hotell! Bisarr känsla så det förslår!

Något som verkligen får mig att känna mig melankolisk är villor som är nästan helt nedsläckta, med undantag från en och annan liten lampa i fönstren, liksom ett sista halmstrå innan allt slukas av mörkret. Tänkte på det när vi satt i taxin och även igår när vi gick genom ett villaområde i byn på kvällen. Det är något så sorgligt över det hela, man undrar över vem som bor i huset, vad de gör, mår de bra, känner de också sig ensamma någon gång? Jag vet inte, det blir liksom inte samma sak när människor klumpas ihop i ett stort hyreshus, det finns ju alltid människor omkring en då. Efter promenaden, då vi kom tillbaka till hotellet, så såg Baldur att dörren till grannrummet stod på glänt. Nyfiken som han var så öppnade han lite för att se om rummet var likt vårt. Där vid fönstret, i mörkret, satt en gestalt ihopkrupen i fosterställning. Det liksom bekräftade mina tankegångar.

Lite mer reflektioner:

Det är helt bisarrt hur mycket man kan fynda i klädväg när man kommer till Örnsköldsvik. När affärerna rear ut kläder och skor så är det av någon anledning storlekarna som de flesta har som ÄR KVAR! Hittar alltid värsta fynden när jag är häruppe, tyvärr var de svarta Adidas superstar 2 jag hittade för 350 spänn på tok för små. 350 spänn, det är helt sjukt!

På detta så är expediterna SJUKT trevliga var man än går. Som cynisk storstadsbo undrar man genast vad det är för fel på dem. Sedan får man lite dåligt samvete över det och undrar varför man blivit sådan.

Varje gång man kommer hem så blir människorna som man tycker att man borde vara i samma ålder som men inte känner igen bara fler och fler, sedan inser man att de egentligen är bra mycket yngre än en själv och att senast man såg dem hade de knappt gått ut högstadiet.

Bästa skivan 2008!

Först förstod jag ingenting, sedan lyssnade jag igenom den några gånger, storheten i skivan växte och nu ÄLSKAR jag den! Helt klart den bästa konceptskivan sedan Dream Theater's Scenes from a memory!

Enligt vissa är det bra att jag slutade i tid...

Killen är 22 bast...

Edit:

Hittade en till...

Hmmm

Idag hade personer med tre olika ip-adresser hittat till min blog genom att söka på google. Samtliga tre hade sökt på "våldtäktsduscha".

Origin - Finite

Inte många hel- och halvnoter i den här lilla visan!

Odd Nerdrum

Nu skulle man utifrån mitt förra inlägg kunna tro att jag är helt cynisk vad gäller konst överhuvudtaget, så är inte alls fallet. Inte när det faktiskt finns folk som äger talanger utöver det vanliga. Ett exempel är den norske konsnären Odd Nerdrum, som verkligen äger skäl att kallas för konstnär. Han är extremt begåvad med penslar och färger, och helt jävla galen. 

Konstfack

De flesta har säkert hört talas om den Konstfackelev som vandaliserade en tunnelbanevagn, filmade det och sedan använde filmen som examensarbete.

I en essä som konstnären lämnade in förra året (som även bestod att bilder från en annan film där han sprayar ner väggar på tunnelbanestationen Fridhemsplan) går bland annat följande att läsa:

"”Om det kostar samhället så jävla mycket, skit i att tvätta bort det, folk har väl ganska bra om man har tid att gnälla över att en yta färg har bytt yta, stackars bostadsrätt!”"

Är det inte snarare så att man har det rätt bra om man blir så uttråkad att man känner att man har tid att bete sig som en idiot för skattepengar?

Essän innehöll även två helsidor fyllda med texten "bla-bla-bla-bla-bla" och fick betyget godkänt. Det är i skrivande stund oklart om det överhuvudtaget går att få betyget icke godkänt på Konstfack, samt om det är någon som kritiskt värderar elevernas arbete eller om det bara finns en apa som har till uppgift att stämpla GODKÄNT på allt som lämnas till den.

Visst är det intressant egentligen, detta med konst? Förr i världen fick de personer som faktiskt kunde måla en porträttbild av någon högst cred, idag existerar såna personer knappast alls. Vad beror detta egentligen på?

Idag fungerar konst alltför ofta såhär: en person som överhuvudtaget inte har några talanger eller färdigheter får en kris. Utan något som utmärker personen så är han eller hon ingenting och ingen kommer att minnas henne/honom i framtiden. Sedan väcks en idé:

"Aha! Jag blir konstnär! Det är ju speciellt och lite konstigt och kommer jag bli så där annorlunda, lite bättre än gemene man!"

Och det känns säkert rätt bra. Problemet är att personen i fråga inte äger någon talang. Istället bajsar personen på en tallrik, lindar in det hela i gladpack och gastar "NI FÖRSTÅR BARA INTE KONST!" till folk när de inte förstår vad idioten håller på med. För det är ju rätt behändigt att alltid ha den meningen att falla tillbaka på, eller hur? Så, för att sammanfatta (och läs nu noga, små grå pojkar och flickor med dåligt självförtroende för här kommer er chans att BLI NÅGON!):

1. Gör något konstigt, det kommer alltid att vara något som vem som helst kan göra men i ert huvud så känns det som om ni är Gud själv, skulpterandes en kvinna av ett revben och lite papier maché.

2. Var överlägsen mot folk (ännu ett sätt att vinna lite självkänsla) som ifrågasätter er och säg att de inte möjligtvis skulle kunna förstå KONSTEN, de har ju ingen känsla för KONST.

3. Utnyttja KONSTEN till att få studieresultat från Konstfack, få pengar för er KONST från människor med minst lika svag självkänsla som vill vara unika genom att äga ny, spännande KONST. Var noga med att alltid ladda upp med konstiga kommentarer, åsikter och handlingar, ingen kommer att ta er KONST på allvar om ni inte är mystiska och svåra. Ha alternativa kläder och glasögon på er som egentligen inte alls är särskilt alternativa eftersom var och varannan södermalmsbo ser precis likadan ut.

Sedan är det bara att köra på tills den dagen som livskrisen kommer och ni inser att ni egentligen är värda lika mycket som bajs på en tallrik, inlindad i gladpack.

Kolla in följande länk. Ser ni hur svåra de är? Några tittar lite mystiskt åt sidan, som en protest mot kameran och etablissemanget. De två till höger till soffan sitter där med sin helt alldeles egna, unika look och.... ser precis likadana ut. Sedan råkar någon bara gå förbi sådär alldeles precis när kortet togs, herregud vad SPECIELLT och ANNORLUNDA!

Skulle någon i övrigt ha kritik mot min kritik här så är allt jag har att säga att ni minsann inte förstår er på kritik, så ni vet inte vad ni talar om.

Word!

Nehejdå, bara för att jag ställt upp på att komma hit till nyhetsmorgon och promota mig själv och min skiva tänker jag INTE känna mig pressad att svara på frågor! Konstnärlig integritet, kallas det. Eller pretentiös snorunge som spelar svår för att verka speciell och mystisk.

Nostalgi

Sitter precis och läser igenom inlägg från när jag precis börjat blogga, herregud vad tiden går! Jag gick på Åsö vuxengymnasium och bodde i Alby när jag började och skulle precis börja sommarjobba på Powermill igen! Speciellt roligt är det när man skriver om saker som man inte alls kommer ihåg att man gjort!

I övrigt är det som vanligt med mig, skoltrött så det förslår. Eller inte skoltrött egentligen men så trött på hur allt är upplagt. Nu läser vi en kurs i läkemedelsutveckling som är så tråkig att jag har lust att ligga kvar i sängen på morgnarna. Det beror i och för sig till stor del på att jag redan hittat den molekylära onkologin, som jag vill inrikta mig på. Är i skolan så lite som möjligt och har istället ångest för att jag inte är där fastän jag verkligen inte behöver det. Förstår det inte riktigt, inte heller varför det är fysiskt plågsamt att sitta stilla och lyssna på föreläsare. Just nu är jag i skolan ungefär 2-3 timmar om dagen.

Vill komma vidare till exjobb och forskarstudier så allt läggs på en annan nivå och man verkligen får chans att bli duktig på någonting. Nu håller jag på att lägga upp hur jag ska läsa in terminen med fristående kurser, detta innebär att jag tar examen till jul! Wehoo!

Det blir en kurs som heter God och dålig vetenskap på Stockholms universitet/KTH nu, den har jag redan börjat, sedan Bioinformatik på nätet på Uppsala universitet i juni samtidigt som sommarforskarskolan börjar (håll tummarna för att min motivering i ansökan är smörig nog för att jag ska komma in!) och till sist 30 poäng engelska på Mitthögskolan i höst samtidigt som jag förhoppningsvis gör examensarbete på CCK (Cancercentrum Karolinska). Det kommer att bli ett intensivt år men jag har ju igen det med råge!

Grovskopa

Lärdom

Vad vi lärt oss i skolan den här veckan:

Om du äter rött kött så får du cancer i tarmen.

Äter du istället mycket grönsaker och fisk så får du en massa kadmium i njurarna och riskerar njursvikt.

Anorektiker har mystiskt bra immunförsvar och får nästan aldrig infektioner.

Slutsats: Sluta äta!

Å en, två, tre, fyr

Mer musik...

Denna låt av Young Love var med i det senaste avsnittet av Scrubs, och vilken låt! Ska självklart lägga till den till Am-F-C-G-bloggen också! Ignorera dock den kassa videon och de dåliga ihopklippningarna i början...

Muzak

Nu, mina små kissemissar, är det dags för lite musik! 

Jag vill lära mig spela cello bara för att kunna den här låten, så enormt vacker! Och den går i 5/4, bara det! 

Sedan två videos från två band jag relativt nyligen upptäckt, det är polyrytmer, våldsamt och extremt energiskt!

Veil of Maya - Pillars

Born of Osiris - Abstract art

(Innehåller ett av de bästa breakdowns jag någonsin hört!)

Tjockisens kval

Nu har det gått 11 dagar sedan dieten började. Jag trodde hela tiden att sockersuget i början skulle bli värst men ack så jag bedrog mig. Nu är jag inte sådär jättesugen på sötsaker alls längre men däremot så är jag så trött på kyckling att jag har lust att skrika. Den psykiska pressen börjar bli riktigt jobbig, det går inte riktigt att förklara men det känns som om man står utanför hela världen då man inte kan äta någonting som man inte lagat hemma. 

Sedan har jag börjat få huvudvärk på kvällarna, precis den typ av huvudvärk som jag fick när jag hade koffeinabstinens innan. Men av vad? Det är inte ens så, jag vet inte, jag känner mig nästan påverkad ibland, som om allt är lite overkligt. Vet inte om någon av er fått en starkare smärtstillande tablett men ibland är det lite som när opioider börjar verka, man nästan hajar till när en konstig känsla bara smyger sig på en och man vet inte om man ska må illa, bli yr eller tycka det är skönt. Har även jättesvårt att somna på kvällarna numera. Tror inte det är typ näringsbrist eller så för jag försöker att äta ordentligt och få i mig det jag behöver. Har gått ner 2 kg nu så det är ju alltid något positivt. :) 

Däremot så blir jag aldrig sådär jättehungrig längre, det är verkligen intressant att se hur mycket vissa typer av mat och ätbeteenden påverkar en! 

Pölser, sedan diet

Nu var det återigen ett tag sedan jag bloggade! Som vanligt har väl en hel del hänt men jag kommer mig liksom aldrig för att skriva. 

Vi var iallafall i Köpenhamn över nyår, en fantastisk stad! Det ska väl vara det där med språkbarriären som blir lite jobbigt, ju tydligare vi svenskar talar desto mindre förstår danskar och tvärtom. Det var iallafall överkomligt för det finns ju alltid engelska. Köpenhamn är liksom så mycket mer storstad än vad Stockholm någonsin kommer att bli, jag blev lite imponerad faktiskt.

Det mest bisarra är dock vad man får när man beställer en pölse med bröd. Man får ett papper med ketchup och senap, en korv i handen och ett bröd på sidan! Helt fantastiskt! 

Nu till det senaste: diet. Jag har idag påbörjat IBS-dieten vilket ska få mig att inte gå omkring och må illa och ha ont jämt. Jag får i princip inte käka någonting, kan man säga. Imorse åt jag rispuffar med rismjölk och mådde sedan akut illa i flera timmar, fy fan vilken styggelse rismjölk är! Sedan har jag börjat sakna ätandet i sig. Det är lite som att förlora en gammal kär vän, speciellt sockret! 

 

Nobel

Retroaktiv abort, någon?

Satt på jobbet nu i helgen och för ovanlighetens skull var det två konserter samma dag vilket innebar att jag hade öppet för biljettförsäljning medan den första konserten pågick. Om det nu skulle vara någon som läser detta som inte vet hur kyrkan där jag ibland jobbar ser ut så kan jag berätta att det finns två par dörrar in till kyrkan och jag sitter och säljer biljetter i ett litet rum i direkt anslutning till den "sluss" som finns mellan dörrparen. Det var en julkonsert med O helga natt och hela köret, ni vet, lite sådär julmysigt. 

Det tog inte ens fem minuter av konserten innan den första ungen började skrika. Efter cirka fem-tio minuter av skrikande och gråtande så förstod föräldern tydligen att resten av solsystemet inte roterade runt dennes familj och kom istället ut mellan portarna. Under konsertens gång så kom flera till föräldrar ut med sina skrikande barn i åldern 0-3 år. 

"Inez, Signe, kom och titta här vad Ingrid gör!" 

Kommentaren kom från en av mammorna när hennes dotter klängde på bordet med konsertprogram, sedan tittar mamman upp på mig med ett glatt leende som verkligen lyste av det faktum att hon verkligen trodde att jag tyckte hennes vidriga barn var söta. Låt mig få berätta en hemlighet för alla småbarnsföräldrar därute; det är en rätt stor chans att folk inte tycker att era barn är särskilt söta. Det är förmodligen också en ännu större chans att folk inte vill ha era barn i sitt space eller rivandes i grejor. 

Det var en extrem ljudnivå i det lilla rummet, man hörde lite dämpad julmusik inifrån kyrkan och jag kände en allt ökande lust att punktera mina trumhinnor med en penna.

Snälla småbarnsföräldrar, vad fan är det med er? Nej, det fattar väl tamigfan vem som helst att erat nollåriga barn inte kommer att tycka att det är särskilt stimulerande att sitta i en kyrka under en och en halv timmes julkonsert! 

Skulle nu någon läsa det här och bli upprörd så brukar kommentaren bli; "Jamen det är faktiskt inte så lätt att bli förälder, vi får aldrig komma ut någon gång, man får inte sova och bla bla bla bla bla". 

Buhu, säger jag då. Det är inte resten av världens fel att ni särat på benen. 

Edit: Och NEJ, ni är inte speciella för att ni döper era barn till fula sekelskiftesnamn, skämmes!

Update

Nu är jag mycket nöjd och måste faktiskt få skryta lite om mig själv, jag fick nämligen VG i både Musikteori 2 samt Immunologi! Wehoo! Nu kanske rubriken var lite i överkant eftersom jag inte har tid att skriva mer nu, ska in till stan. Men ändå, ni vet ju att jag lever iallafall.

Hmmm